Liane Moriarty har seglat upp som en av mina absoluta favoriter, och jag har längtat efter att få läsa den här. Och så klart – förväntningarna var höga.
Alice gör en rejäl vurpa på gymmet och slår i huvudet. När hon vaknar upp tror hon att det är 1998, att hon är gravid med första barnet, 29 år och lyckligt gift med Nick. Men det är 2008, hon är 39 år, har tre barn och är mitt uppe i en giftig skilsmässa. Hon har drabbats av minnesförlust och de senaste 10 åren är helt borta. Hon upptäcker att hon blivit en helt annan person, en person hon inte riktigt tycker om. Det blir en bitvis tuff kamp att hitta tillbaka till sig själv och sitt liv.
Den här boken tog sig inte riktigt i början. Det tog mig ca 200 sidor att komma in i flödet och förstå storyn. Om det beror på boken eller min trötthet är svårt att säga. Men som vanligt gillar jag Moriartys sätt att skriva, hennes varma karaktärer och de oväntade vändningar hon alltid bjuder på. Jag var lite orolig att jag inte skulle gilla slutet men jag kunde lättat slå ihop boken med ett leende. Att läsa hennes böcker är alltid som att hänga med härliga vänner. Allt känns så verkligt och på riktigt, som att läsa om vänner. Jag gillade både Alice och hennes syster Libby väldigt mycket och det var särskilt intressant att läsa om det Libby går igenom. Det berörde verkligen att läsa om.
Om ni fortfarande inte har läst något av Liane Moriarty måste ni göra det! Det här är inte hennes bästa bok, men efter den trevande starten tar den sig och blir både underhållande och berörande läsning.
*malins bokblogg* 