Den här boken läste jag och 7-åriga dottern tillsammans och åh vilken rolig och annorlunda barnbok! När vi fick hem den i brevlådan och läste titeln tittade vi frågade på varandra. Va? Vem är det som hatar kaniner, blommor och barn?
För så är det faktiskt. Berättaren leder oss igenom berättelsen genom sina ögon. Vi får veta att barn är jobbiga för att de skrattar och ropar och cyklar. Kaniner är snabba och retsamma och hoppar iväg när man försöker fånga dem. Blommor är helt meningslösa för de bara står där och ser vackra ut och smakar inte ens gott. Däremot tycker berättaren om skogen för det luktar så gott av kiss och bajs och döda djur. Precis så vill berättaren lukta.
Så vem är berättaren? Ja det får vi veta först i slutet, men vi får ledtrådar genom hela berättelsen så dottern gissade snabbt ut vem/vad det är.
En väldigt rolig bok eftersom det är så annorlunda med att barn och blommor är äckliga men döda kråkor och bajs är gott. Man undrar ju vem som tycker så? Dottern och jag förfärades ena stunden för att fnissa nästa.
Texten och bilderna funkar perfekt tillsammans. Texten är rolig att läsa högt och det ör lite befriande att det inte är på rim. Många barnböcker verkar vara just på rim? Här fokuserar texten mer på att berättaren är just en riktig tjurpotta som i början ogillar precis allt. Det finns ledtrådar i både text och bild och jag tror att även mindre barn kan följa tankegången lätt. Boken är egentligen tänkt för 3-6 år men funkade som sagt alldeles utmärkt för min 7-åring.
Recex från Rabén & Sjögren
*malins bokblogg* 