En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Den här boken måste ju vara en av de nominerade till Årets bok annars är det ju märkligt. Ja, kanske att den t.o.m. vinner också. Den har min röst i alla fall. 🙋🏼‍♀️

På omslaget står det att det är en roman om ett brott och det fick mig att inte läsa den först. Deckare? Det gillar ju inte jag. Men sedan började jag läsa alla dessa hyllande recensioner och jag blev nyfiken. Det lät inte alls som en deckare, och det visade sig att det inte heller är det.

Boken handlar om en på ytan helt vanlig familj. Pappan Adam är präst och mamman Ulrika jurist. När deras 19-åriga dotter Stella häktas för mord vänds hela världen upp och ner. I boken får vi följa de tre familjemedlemmarnas tankar i varsin del. Och deras syn på familjen och händelser är inte alltid samma. Det är både nutid och dåtid och ju mer man läser desto större förståelse får man om familjens komposition, deras hemligheter och tankar. Och det är i detta som romanens storhet ligger.

För visst handlar det om ett brott, men ännu mer om familjen och vad som formar dem. Det är spännande, intressant och faktiskt helt briljant. Och så fort det verkar som att NU ska vi få veta vad som verkligen hände – nä, då bryter Mattias Edvardsson kapitlet och börjar skriva om något helt annat. Jag höll på att bli tokig. Å ena sidan ville jag att boken aldrig skulle ta slut, å andra sidan ville jag bara skumma igenom resten för att få SVARET. Jösses. Det var länge sedan jag läste något liknande.

Jag tyckte väldigt mycket om även hans förra bok och det är roligt att han satt min gamla studieort Lund på kartan. Jag kommer definitivt hålla utkik efter hans kommande böcker.

Och för er som fortfarande har denna oläst – läs! Den här boken är definitivt det bästa jag läst i år och den platsen blir nog svårslagen.

Annons