Jag tyckte väldigt mycket om Hannah Richells förra bok, så när jag såg den här reserverade jag den direkt. Och sedan gick den och blev nominerad till Årets bok. Det bådade gott!
Boken har två parallella historier där den ena är i nutid och den andra i dåtid. I nutid möter vi Maggie som åker hem från Australien till släktgodset i England för att hjälpa och ta hand om sin gamla, sjuka farmor Lillian som behöver henne. Maggie lämnade allt året innan och hennes återkomst uppskattas inte av alla, med tanke på hur och vad hon lämnade. I dåtid får vi följa farmodern som ung. Hur hon kom att träffa och gifta sig med godsets ägare Charles och hur konstnären Jack får i uppdrag att måla ett rum och bo hos dem en sommar. Hans tid tid där blir dramatisk och omvälvande för dem allihop.
Det är en storslagen och mycket dramatisk släkthistoria med både sorg och kärlek. Det är precis sådan läsning jag tycker om att plöja. Jag är väldigt förtjust i böcker som har parallella historier och där den dåtida berättar och förklarar varför nutiden ser ut som den gör.
Jag tycker kanske att hennes förra bok är snäppet bättre, men den här gör att jag också blir sugen på att läsa hennes debutbok som jag har ståendes i hyllan här hemma. Det här är definitivt en författare jag vill läsa mer av.