Allt jag fått lära mig av Tara Westover

När jag hade läst den här boken googlade jag på författaren och hittade då ett klipp där hon besökte Ellen Degeneres show och pratade om boken. Det klippet önskar jag att jag hade sett före läsningen för det hade förklarat en del och hjälpt läsningen.

Det blev nämligen seg läsning för mig till en början. Boken kändes väldigt berättande i tonen och jag var nära att ge upp då jag inte alls kunde ta till mig berättelsen. Jag förstår så klart att första delen är viktig eftersom den berättar om barndomen och ger en bild av vad hon får växa upp med. Först när hon började studera och flyttade hemifrån vände det och började bli intressant läsning. Det var först då det blev så uppenbart hur lite om omvärlden hon fått lära sig, och hur isolerade hon och resten av familjen varit. För er som inte läst något om boken växer hon upp i en mormonsk familj med en minst sagt styrande far som håller dem så långt bort från skola, stat och sjukvård det bara går. När Tara börjar studera är den svåraste delen mötet med omvärlden. Det är så mycket hon inte vet, sådant andra tar för självklart. Det är så mycket hon fått lära sig som hon upptäcker inte stämmer överens med det hon senare får lära sig under studierna. Det blir omvälvande för henne och det skapar en spricka mellan henne och familjen. Den nya kunskapen tillsammans med en annan sak gör att en stor del av familjen förskjuter henne.

Det är en rätt hemsk historia som berättas och det är först när jag ser klippet med intervjun och hör henne berätta med egna ord, som berättelsen verkligen sjunker in. Jag imponeras över hur hon lyckas ta sig vidare i livet, på egen hand.

Men ändå. Hade det här inte varit en sann historia hade jag inte alls blivit lika berörd. Det är något med hur det berättas som inte riktigt funkar för mig. Det är som sagt intervjun jag lyssnar på som gör att jag efteråt kan reflektera över och ta till mig hennes historia.