Det här är den tredje boken av Hannah Richell som jag läser, men det är egentligen hennes debut. Och efter att ha läst den här kan jag konstatera att hon numera kan få titeln favoritförfattare av mig. För den här är minst lika bra som hennes övriga. Men oj så hemsk och sorglig! Det var jag inte beredd på.
Dora är gravid men kan inte riktigt glädjas åt det. Hon bär på svåra minnen från sin barndom som har påverkat henne hela livet. Hennes sambo ber henne lösa problemen och åka hem till mamman som bor i ett enormt hus vid havet. Dora åker dit för att söka svar på vad som egentligen hände den där sommaren. Händelsen splittrade hennes familj och hon har dålig kontakt med både sin mamma och pappa men också med storasystern Cassie. I alla år har hon känt att mamman lagt skulden på henne och hur ska hon själv kunna starta en egen familj när hon bär skulden till att hennes ursprungliga familj splittrades?
Vi får följa berättelsen från systrarnas och mammans synvinkel, både i dåtid och i nutid. Det är en oerhört gripande berättelse och den stora händelsen kom som ett slag i magen. Det var ingen höjdare att läsa den här boken på en strand med mina barn kan jag säga. För att antyda lite om vad som händer i boken…
Jag kommer att hålla utkik efter Hannah Richell i framtiden. Jag gillar hennes sätt att skriva och hur hon långsamt väver fram berättelsen och karaktärerna. Alla tre böckerna har samma berättarstil.
Boktips x 3 var det alltså här. Hennes senaste bok Påfågelsommar är ju dessutom nominerad till Årets bok.
*malins bokblogg* 