Det här är elfte boken om Ruth Galloway. I efterordet står det att det bara var tänkt 10 delar, så jag är SÅ glad att det inte stannade där. Och visst måste det bli fler?
För er som inte har läst serien – läs! Men börja på första delen och sluta läsa vidare här. 😊
Ok, den här boken är en av de bästa i serien. Här finns allt – mycket av arkeologi, vibbarna mellan Ruth och Nelson, ett spännande fall och alla andra färgstarka karaktärer. Ruth och Nelson fick ju ta ett steg tillbaka eftersom Michelle blev gravid, men här närmar de sig varandra igen.
Boken inleds med att de hittar ett barnskelett vid en arkeologisk utgrävning, men det visar sig vara begravt där nyligen. Det visar sig vara 12-åriga Margaret som försvann 1981. Vem mördade henne och vem flyttade på henne?
Som sagt, en av seriens bästa delar. I den här boken slipper vi Ruths osäkra kroppsnoja, förutom att hon har en fitbit. Jag fortsätter att heja på henne och Nelson och jag tycker nog de tar ett steg i rätt riktning här. Det känns ju fel att heja på skilsmässa, men här gör jag faktiskt det.
Jag läser ju inte deckare, men det här är ett undantag. Älskar verkligen den här serien. Spännande, intressant och inte läskigt eller våldsamt – då funkar det. Det är nog det där med arkeologin som gör det, tillsammans med lite relationer och alla fantastiska karaktärer (Cathbad!). Jag hoppas på många fler delar i framtiden.
*malins bokblogg* 