Jag brukar undvika deckare eftersom det inte alls är min grej. Men jag tyckte mycket om Maja Willanders förra bok så jag ville ändå ge den här en chans.
Boken utspelar sig i det lilla samhället Tjugesta utanför Örebro. Där hittas en man från byn mördad i svampskogen, skjuten till döds. När polisen börjar utreda blir snart flera av byns invånare misstänkta. En av dem, Vera, visar sig ha dolda talanger varpå polisen tar hjälp av henne i utredningen. Och medan utredningen pågår händer fler mystiska saker i samhället.
Det här är en klassisk pusseldeckare i stil med Agatha Christie. Det är stort fokus på karaktärerna, deras relationer till varandra och deras bakgrund. Det är lättsam läsning och inget fokus på blod eller våld. Det syns redan på omslaget att det här är en rätt snäll deckare. Poliserna förhör människor och Vera funderar och klurar på detaljer, men man tar inte upp en massa läskiga detaljer. Det funkar alltså fint att läsa även för mig som avskyr när böcker blir blodiga/våldsamma/hemska.
Men trots att det är en rätt snäll deckare blir det ingen favorit för mig. Och det är för att det trots allt är en deckare. Jag tycker jättemycket om karaktärerna och deras kopplingar till varandra, men de pratar för mycket om mordet för att hålla kvar mitt intresse. Det märks så tydligt för mig att jag inte är någon deckarfantast.
Gillar man pusseldeckare där man får gissa hela vägen till slutet om vem som är skyldig – då är den här boken ett hett tips. Jag kunde inte lista ut mördaren innan Vera. Kan du?
Jag har ytterligare en bok av författaren här hemma, som inte är en deckare. Den ser jag fram emot att läsa. 👍🏻
*malins bokblogg* 