Jag har haft förmånen att lyssna på Kristin Kaspersen vid flera tillfällen och alltid tänkt att hon har som ett inre ljus. Hon liksom lyser. Och efter att ha läst den här boken förstår jag var det där ljuset kommer ifrån.
Boken handlar om tacksamhet och bygger på hennes texter och bilder från 10 år tillbaka. Korta, kärnfulla texter med personliga reflektioner. Det handlar om att se de små sakerna, att välja tacksamhet och att välja hur vi tänker och agerar. Att vi har ett eget ansvar.
Jag lyssnade när hon pratade om boken på bokmässan och hennes ord träffade verkligen mig så jag började följa henne på insta för att få mer inspo. November är en tung månad för mig, men ett av hennes inlägg handlade just om november och hon fick mig att tänka om. Jag behövde bli medveten om mina tankar och i stället fokusera på det goda och fina med november.
Det här är en bok att återkomma till. Och jag tänker att man borde göra en egen sådan här bok. En bok med allt det man är tacksam för.
Lite roligt var det att upptäcka att ett ordspråk som min man alltid tjatar om fanns med i boken – assumption is the mother of all fuck ups. Och det är verkligen SÅ sant! Hur ofta har man inte antagit något som inte alls har stämt? Vi kan inte gå runt och anta saker – att någon menade nog si eller så. Vi vet inget om andras tankar, bara våra egna.
En mycket fin och tänkvärd bok som är perfekt att läsa nu i november. Kanske kan även vi andra få detta glow av tacksamhet? Jag jobbar på det i alla fall. 🙏🏻
Recex från Harper Collins.
*malins bokblogg* 