När Hanna Landahl var gäst hos oss på @boktraff_jkpg förra gången köpte jag den här boken av henne. Jag har tidigare läst en fantastisk barnbok som hon har skrivit så jag hade rätt höga förväntningar på den här boken.
Staffan är en medelålders man som avundsjukt tittar på de som är så där ansvarsfulla, som tränar, som tar sig framåt i livet och får chefspositioner. Själv tränar han absolut inte och jobbet på Migrationsverket står still när det gäller att avancera uppåt. Hans äktenskap med Anna är inte som det har varit och han känner sig misslyckad på de flesta delar av livet. Men så bestämmer han sig för att han faktiskt kan ändra sig och bli en sådan som han egentligen vill vara. När kollegorna sätter upp en lista om anmälan till Göteborgsvarvet skriver han upp sig. Och så råkar han visst säga att han kommer att springa loppet på under två timmar. Han har ett halvår på sig att träna. Visst ska det gå?
Staffan är ärligt talat ingen människa jag tycker om till en början. Att läsa om honom var som att sitta med skämskudden framme. En vuxen karl som har så svårt att stå upp för sig själv, vara den han är och säga vad han tycker. Hjälp, så omogen han är. Jag fick en rejäl dos av hans ångestkänslor under läsningen. Men så kommer en förklaring till hans bakgrund, en mänskligare sida visas och man får större förståelse för honom.
Jag var helt fast i läsningen för att få veta hur loppet skulle gå. Hans lösning på problemet är så dum och tragisk och rolig på samma gång. Och trots att jag först inte gillar Staffan kan jag inte låta bli att ändå heja på honom och kanske också börja tycka om honom mot slutet. Det är en väldigt underhållande berättelse med bra driv och med många bitar av igenkänning. Nu ser jag fram emot att läsa nästa bok av Hanna Landahl, och där är det tydligen Staffans fru Anna man får följa. Det ska bli intressant läsning. 👍🏻
*malins bokblogg* 