Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst

Den här boken köpte jag på senaste bokmässan eftersom jag länge velat läsa något av Christoffer Holst. Jag är ju dålig på att känna igen folk så bokmässan 2018 stod jag och pratade länge med honom i Printz monter, fick massa bra boktips och tyckte att det var ju en himla trevlig kille. Kort därefter såg jag ett foto av Christoffer Holst och DÅ insåg jag vem jag fått boktips av. 🙈 Så himla typiskt mig…

Det här är ju en deckare och det fick mig att tveka eftersom det inte är min grej. Visserligen kallas den en ”mysdeckare”, men deckare trots allt.

Cilla Storm har blivit dumpad och har därför gått och köpt en kolonistuga på Bullholmen. Hennes första natt där blir en ung tjej mördad och eftersom hon sett och hört tjejen under natten kallas hon som vittne. Och därmed blir hon intervjuad av den mycket stilige polisen Adam, vars mamma Rosie har kolonilotten bredvid Cillas. Både Cilla och Rosie börjar nysta i fallet, trots Adams protester. Samtidigt dras Cilla till Adam, men eftersom hon är vittne bör de hålla sig ifrån varandra. Samtidigt skakas ön av ytterligare dödsfall.

Jag förstår varför den här kallas just mysdeckare och visst är det underhållande och somrig läsning. Men! Morden beskrivs rätt ingående och målande och jag kan inte slå det ifrån mig. Det är alldeles för rått och brutalt för mitt känsliga sinne. Det drar därför ner min läsupplevelse. Man måste nog vara åtminstone lite intresserad av deckare för att gilla den här boken. Hade inte morden beskrivits så ingående hade läsningen funkat bättre för mig. Då hade jag kunnat njuta mer av skärgårdsmiljöer, sommar och kärlek. Den delen av boken gillade jag desto mer. Nu blir det lite blandade känslor och intryck. Jag gillar en del, och ogillar en del. På det stora hela rätt underhållande, men jag hade velat sudda bort de där bilderna. Fast jag antar att jag är rätt ensam om att tycka så. 😊

7 thoughts on “Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst

  1. Jag selekterar bort de värsta beskrivningarna. Läste den efter Arv och miljö av Vigdis Hjort. Det gav en bra balans med mer lättsmält skärgårdsmiljö.

    • På något sätt ”fastnar” min blick på hemskheterna, som om jag inte ens kan titta bort/skumma igenom. Jag tror det blev värre i den här boken just för att det övriga var så romantiskt och härligt.

    • Morden och offrens utseende beskrevs väldigt ingående, vilket jag tyckte var jobbigt och hemskt att läsa. Nästan så att jag tyckte ”mysdeckare” var ett läskigt ord. Inget mysigt med de morden…

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s