Det här var en mycket speciell bok som fick mig att verkligen fundera.
Boken handlar om Keiko Furukura, 36 år, som jobbar i en liten närbutik. När hon växte upp fick hon alltid höra hur annorlunda hon är, och hennes föräldrar och syster oroade sig för henne. Själv kan hon inte alls förstå det, men hon har hittat strategier för att smälta in i samhället för att slippa deras oroande. Hon har lärt sig härma hur folk pratar, klär sig, vilka miner de gör, hur de rör sig osv. Hon har jobbat 18 år i den lilla butiken och nu börjar omgivningen fråga henne varför hon fortfarande är kvar, varför hon inte har någon pojkvän?
Den här boken får en verkligen att tänka till om vilka förväntningar vi har på oss själva och andra om hur man ”bör” leva sitt liv. Vem är egentligen ”normal” och vem är ”annorlunda” och varför är det så? Keiko är själv jättenöjd med sitt liv men andra klagar konstant på hur fel hon är och hon känner pressen på sig att anpassa sig och vara som alla andra. Hon passar inte in i mallen kring hur en människa ska leva. Hur vi förväntas leva.
Det här är en tunn bok men med ett stort innehåll. Den skulle passa perfekt som diskussionsbok och jag hade massor av funderingar och känslor efter att ha läst den. Den här tycker jag verkligen ni borde läsa. 💕
*malins bokblogg* 