Det här är andra delen i Huskvarnasviten och min favorit av de två jag läst. Kanske för att den delvis utspelar sig i min hemstad Värnamo? Eller för att fotografering har en stor roll i boken? Att fota är ju ett av mina stora intressen.
Precis som i första boken är det två berättelser, en i nutid och en i dåtid. I nutid möter vi Jeanette som är nybliven änka. Hon och maken hade bestämt sig för att skiljas, men när han dör blir det hennes ansvar att tömma deras hus och hans saker. Under rensningen hittar hon lådor med saker från en svunnen tid. I samma veva blir hennes svärmor dålig och tvingar sig i stort sett till att få bo i Jeanettes gårdshus. Det verkar som om svärmor vet mer om sakerna i lådorna än hon vill berätta.
I dåtid möter vi Mathilda som rymmer från ett påtvingat äktenskap hon vägrar ingå. Hon hamnar i Värnamo hos Bertha som jobbar som fotograf och hon blir kvar där och lär sig sakta men säkert om fotograferingens grunder. Givetvis möts de båda berättelserna mot slutet och jag tycker om hur de linkas ihop. Båda berättelserna är intressant läsning, även om jag så klart är lite extra förtjust i Värnamodelen.
Den här serien har flera saker jag gillar att läsa om – två tidsspår som knyts ihop, historisk anknytning, lokal anknytning, starka kvinnor som går sin egen väg, relationer. Jag ser verkligen fram emot att även läsa resterande delar och jag såg att det kommer en femte del i maj.
Det är fristående delar men personerna och huset i ettan återkom i biroller i den här delen så jag rekommenderar att läsa dem i ordning. Det är också något jag verkligen gillar – att få återse kära karaktärer.
Ewa Klingberg kommer till Bokträff Jönköping nästa vecka och det ser jag verkligen fram emot.
*malins bokblogg* 