Jag har läst flera böcker av Johan Theorin och är väldigt förtjust i hans sätt att berätta en historia. Det lite övernaturliga och kusliga draget i hans Ölandsböcker var också något som jag verkligen gillade. När jag köpte den här novellen hoppades jag att det var just den stämningen som skulle råda. Men så var det ju inte. 😬
Det är svårt att skriva om novellen utan att avslöja för mycket, men det rör sig i alla fall om en fånge som knackar i golvet för att upptäckas, så kan man sammanfatta det.
Det här är precis anledningen till varför jag inte läser deckare. Jag tycker bara att det är ledsamt att läsa om hur människor plågar andra människor. Jag vill inte läsa om sådant. Usch. Det här var INTE en novell för mig och jag önskar att jag hade den oläst. Jag gillar inte att såga eller skriva elaka recensioner, och jag vill inte att det här uppfattas som det. Men – det här var alldeles för hemsk läsning för min känsliga själ. Jag känner nästan för att läsa något extra, extra romantiskt och gulligt nu för att sudda ut känslan från den här novellen.
*malins bokblogg* 
Jag såg din recension på instagram och blev riktigt intresserad av att läsa just för att du skrev att den inte var nåt för din ”känsliga själ”, haha. Då kände jag att ”det där är nog nåt för mig!”. Så tack för tipset! 😉
Ni som kanske inte är lika känsliga som jag kommer säkert tycka den är mesig. 😬