Åh, den här boken tyckte jag så himla mycket om. Så stark, berörande, tragisk och hoppfull på samma gång.
Ingrid växer upp med en mamma som är operasångerska på Europas stora scener. När hennes stämband blir förstörda kan hon inte längre sjunga och de flyttar hem till Kanada igen. Mamman vill inte kännas vid sin karriär och musiken tystnar i deras hus. Men Ingrid saknar musiken som om hon förlorat en del av sig själv. När hon vill flytta tillbaka till London på egen hand och gå på en musikskola, gör hon en deal med sin mamma. Om hon klarar 3 veckors vildmarksläger får hon åka till London. Och hur svårt kan ett läger vara?
Vi får följa Ingrids tuffa vistelse på lägret samt återblickar till hennes uppväxt. På lägret skriver hon brev till sin mamma, och jag som vanligtvis inte gillar brev i böcker, tycker dessa brev är tongivande för boken. Ingrid är rolig, stark och alldeles för vuxen för sina unga år. Hon har under hela sitt liv fått ta hand om mamman som brottas med psykisk ohälsa och en personlighet som kräver uppmärksamhet. Ingrid har aldrig fått vara barnet i deras relation.
Det här är en bok om att växa upp och skapa sin egen väg i livet. Jag älskar språket i boken – det är en sådan där bok som jag hade kunnat plocka massa citat ur. Det är en så otroligt fin bok som verkligen kröp in i mitt hjärta. En väldigt stark läsupplevelse.
*malins bokblogg* 