Lånat silver och krossat glas av Ewa Klingberg

Det här är andra delen i Huskvarnasviten och min favorit av de två jag läst. Kanske för att den delvis utspelar sig i min hemstad Värnamo? Eller för att fotografering har en stor roll i boken? Att fota är ju ett av mina stora intressen.

Precis som i första boken är det två berättelser, en i nutid och en i dåtid. I nutid möter vi Jeanette som är nybliven änka. Hon och maken hade bestämt sig för att skiljas, men när han dör blir det hennes ansvar att tömma deras hus och hans saker. Under rensningen hittar hon lådor med saker från en svunnen tid. I samma veva blir hennes svärmor dålig och tvingar sig i stort sett till att få bo i Jeanettes gårdshus. Det verkar som om svärmor vet mer om sakerna i lådorna än hon vill berätta.

I dåtid möter vi Mathilda som rymmer från ett påtvingat äktenskap hon vägrar ingå. Hon hamnar i Värnamo hos Bertha som jobbar som fotograf och hon blir kvar där och lär sig sakta men säkert om fotograferingens grunder. Givetvis möts de båda berättelserna mot slutet och jag tycker om hur de linkas ihop. Båda berättelserna är intressant läsning, även om jag så klart är lite extra förtjust i Värnamodelen.

Den här serien har flera saker jag gillar att läsa om – två tidsspår som knyts ihop, historisk anknytning, lokal anknytning, starka kvinnor som går sin egen väg, relationer. Jag ser verkligen fram emot att även läsa resterande delar och jag såg att det kommer en femte del i maj.

Det är fristående delar men personerna och huset i ettan återkom i biroller i den här delen så jag rekommenderar att läsa dem i ordning. Det är också något jag verkligen gillar – att få återse kära karaktärer.

Ewa Klingberg kommer till Bokträff Jönköping nästa vecka och det ser jag verkligen fram emot.

Februari månads böcker

Mitt mål i februari var att läsa färre böcker eftersom det skulle innebära att jag inte vabbat lika mycket som i januari. Nu blev det ju vab halva februari ändå. 😩 Men jag valde faktiskt flera dagar Netflix framför läsning. Så i februari blev det 6st lästa böcker, vilket är en rätt normal skörd för min del.

Däremot är det HELT omöjligt att välja en favorit den här månaden. Alla var lika bra. Jag läste två bokmässeböcker vilket gör att den listan minskat betydligt redan. Vem vet, jag kanske inte behöver ge mig köpförbud för årets mässa? 😜

⭐️Sorgsna hjärtans trädgård av Abbi Waxman

⭐️För ditt eget bästa av Pia Johansson

⭐️Simma med de drunknade av Lars Mytting

⭐️To love and let go av Rachel Brathen

⭐️Hur mår fröken Furukura av Sayaka Murata

⭐️Som en öppen bok av Sara Molin

Som en öppen bok av Sara Molin

Den här boken har jag läst långsamt, lite varje dag i en vecka. Det var en sådan där bok jag inte riktigt ville släppa.
Boken handlar om Clara som jobbar som lärare. Hon har en stor kärlek till böcker och försöker hitta just ”den” boken till sina elever – boken som gör att de upptäcker läsglädjen. Men på jobbet motarbetas hon av kollegor som vill kvalitetsmärka bara gamla klassiker och de klankar ner på hennes val som t.ex. Cirkeln. Dessutom ställs hon inför orimliga krav från både oförstående föräldrar och en ännu mer oförstående rektor.
När hon stöter ihop med sin ungdomsförälskelse Jonathan får han henne att för en gångs skull sluta vara plikttrogen. Hon skippar jobbet ett tag. Samtidigt har hennes lillasysters pojkvän på något sätt lyckats lirka sig in i hennes tankar.
Det här är en mycket underhållande, mysig och härlig bok som jag tyckte mycket om. Jag känner alldeles för väl igen mig i Claras jobbsituation även om jag inte haft sådana kollegor/rektorer. Puh. 😅
Det är klart att man fattar precis vad som ska hända, men jag gillar det. Det här är en bok som får mig att må bra. Den är välskriven, har lagom med romantik, härliga karaktärer, Clara är rolig att hänga med och så bäst av allt – det är en bok där böcker och läsglädje står i centrum. Jag skulle gärna vilja läsa mer om Clara. Gillar man feelgood är den här boken definitivt ett måste. 👍🏻

Recensionex från Norstedts.

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata

Det här var en mycket speciell bok som fick mig att verkligen fundera.
Boken handlar om Keiko Furukura, 36 år, som jobbar i en liten närbutik. När hon växte upp fick hon alltid höra hur annorlunda hon är, och hennes föräldrar och syster oroade sig för henne. Själv kan hon inte alls förstå det, men hon har hittat strategier för att smälta in i samhället för att slippa deras oroande. Hon har lärt sig härma hur folk pratar, klär sig, vilka miner de gör, hur de rör sig osv. Hon har jobbat 18 år i den lilla butiken och nu börjar omgivningen fråga henne varför hon fortfarande är kvar, varför hon inte har någon pojkvän?
Den här boken får en verkligen att tänka till om vilka förväntningar vi har på oss själva och andra om hur man ”bör” leva sitt liv. Vem är egentligen ”normal” och vem är ”annorlunda” och varför är det så? Keiko är själv jättenöjd med sitt liv men andra klagar konstant på hur fel hon är och hon känner pressen på sig att anpassa sig och vara som alla andra. Hon passar inte in i mallen kring hur en människa ska leva. Hur vi förväntas leva.
Det här är en tunn bok men med ett stort innehåll. Den skulle passa perfekt som diskussionsbok och jag hade massor av funderingar och känslor efter att ha läst den. Den här tycker jag verkligen ni borde läsa. 💕