Den här boken rymmer fantastiska miljöbeskrivningar som speglar karaktärerna och ett matchande dialektalt uttryck. Jag kommer på mig själv med att bli så fascinerad över just detta, så pass mycket att jag nästan glömmer handlingen. För jag borde egentligen inte gilla handlingen – det handlar ju om mord. Men Stina Jacksons sätt att skriva får mig att omfamna precis allt med den här boken. Jag slukade den i ett nafs.
Boken utspelar sig både i nutid och i dåtid, och det går ganska snabbt att förstå vem det är vi följer i dåtidens kapitel, även om de är namnlösa. I nutid möter vi Liv som i vuxen ålder bor kvar hemma hos sin gamle, bistre far Vidar Björnlund. Hon har många gånger drömt om att lämna den lilla byn, men blivit kvar, vilket får folk runt omkring att undra och skvallra. I huset bor även hennes tonårige son, och Liv kan se hur lik han ibland är sin morfar. Vidar ryktas vara rik och det finns folk som bär ilska mot hans sätt att göra affärer. Han gillar inte folk, och folk gillar inte honom. Och det pratas om ett välfyllt kassaskåp i hans hus…
Jag tyckte om Stina Jacksons förra bok, men den här är nog faktiskt snäppet bättre. Jag kan förstå varför hon har nominerats till Årets bok även i år.
*malins bokblogg* 