Där kräftorna sjunger av Delia Owens

En av de just nu mest hypade böckerna? Vi har bokcirklat om den här boken och delade då upp den i tre delar, men när jag hade läst sista delen kunde jag inte skriva ner mina tankar om den. Jag har har behövt fundera på och smälta den ett tag. Och ju mer jag funderar, desto mindre tycker jag om den.

Boken handlar om Kya vars familj lämnar hemmet en och en tills bara hon finns kvar. Vid 10 års bor hon ensam i ett skjul ute i träskmarkerna. Hon går en dag i skolan, men bestämmer sig för att inte återvända. Träskflickan blir det stående namnet på henne och hon lever ute i träsket och får pengar genom att samla musslor som hon säljer. Vi följer henne under hela uppväxten och när hon senare blir anklagad för ett mord.

Den stora behållningen i boken är de fantastiska miljöbeskrivningarna. Kya blir ett med naturen där ute i träsket och den miljön känns annorlunda, exotisk och nästan lite magisk. Men själva rättegången och slutkapitlet där hela hennes vuxna liv snabbspolas drar ner känslan. Sista delen av boken känns väldigt annorlunda mot de första delarna. Och det är något som skaver när jag funderar på boken, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det är något med Kya och hur hon framställs som får mig att backa. Hon blir så utnyttjad, är så utsatt och ensam. Det kanske är det jag reagerar på? Jag vet inte. Jag vet bara att den inte blev den fullpoängare jag hade hoppats på. Och den får inte min röst i Årets bok.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s