Det här en historisk roman som utspelar sig under andra världskriget, något jag brukar ha en förkärlek till.
Huvudperson är Jessica May. Hon är en f.d. modell som ger sig ut i kriget som krigskorrespondent. Men reglerna för kvinnliga journalister är minst sagt strikta och hon stöter ofta på problem att ens få komma till och fota. Det är många regler och män som gör sitt bästa för att motarbeta de kvinnliga krigskorrespondenterna. Hon finner en vän i fallskärmsjägaren Dan Hallworth som hjälper henne. Samtidigt har han tagit en föräldralös liten flicka, Victorine, under sitt beskydd.
Sextio år senare kommer D’Arcy Hallworth till ett slott i Frankrike för att packa ihop och skicka foton till en utställning från en känd men bortglömd fotograf som bor där. Vem är denna fotograf och varför känner hon igen en del av människorna på fotona?
Boken är lite seg i början innan jag kommer in i den och storyn tar fart. Berättelsen varvar nutid och dåtid, trådarna knyts ihop och man kan ganska tidigt förstå vad som komma skall. Skildringen från andra världskriget och de kvinnliga krigskorrespondenterna är den del jag gillar mest. Det är ofta hemsk läsning men samtidigt oerhört intressant att ta del av deras mod, styrka och hur de fick slåss för sina rättigheter.
Det är också en berättelse om familj och ursprung, kärlek, relationer och förväntningar. Jag gillar boken, även om den inte får full pott, och jag har fått ytterligare en ny aspekt från andra världskriget. Jessica May är baserad på verklighetens Lee Miller och det finns en dokumentär om henne på svt play som jag blir nyfiken på att se.
Om man gillar historiska romaner med kärlek vill jag verkligen rekommendera den här boken. Särskilt läsvärd för den kvinnohistoria den berättar. Jag älskar att läsa om starka, modiga kvinnor som pushat och ändrat spelreglerna.
*malins bokblogg* 