I oxögat av Ida Andersen

Som smålänning som pratar med skorrande R, var det här lite extra intressant läsning eftersom dialogerna är skrivna på dialekt. Det var inte direkt svårt att föreställa sig hur det skulle låta. 😊

Boken utspelar sig 1741 då glasbruket Kosta byggs upp. Vi får följa Eskil som går från att vara dräng till att jobba som timmerman vid bygget av glasbruket, samt hans fru Sissel som går från piga till att bli hans fru med barn. De är fattiga och drömmer om en bättre tillvaro, att bygga upp sitt lilla torp med grödor och djur och kunna försörja sig själva. Men på den här tiden är livet hårt och det finns folk som inte vill dem väl, som försöker ta ifrån dem deras hem.

Jag hade svårt att komma in i boken och hålla isär vem som var vem. Det var först andra halvan av boken som det lossnade och bokens handling började intressera mig. Det är rätt hemsk läsning. Livet var hårt på den tiden och det var en tydlig uppdelning mellan folk, och som kvinna hade man ännu sämre ställning. Det är tufft att läsa om både Sissels och Eskils dagliga kamp för överlevnad, att få kämpa så för sitt dagliga bröd.

I efterhand tycker jag boken är både intressant och läsvärd. Jag tycker om den som tidsdokument och det jag lärde mig av den, särskilt som den utspelar sig i mitt Småland. Jag fick som sagt kämpa en del med att ta mig igenom den, men jag är ändå glad över att ha läst den. Det är en av nomineringarna till Årets bok, men det tar mig lite emot att säga att den inte kommer få min röst.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s