Det här är den andra delen i serien De sju systrarna, och det måste väl nästan vara en av de mest lästa och hypade serierna just nu?
Det här är Allys bok och precis som i första boken inleds det med att adoptivpappan dör. Allys ledtrådar till sitt ursprung leder henne till Norge och Edvard Grieg.
Den här boken fångade mig inte alls som första boken. Det tar lång tid innan Ally börjar söka efter sina rötter och det finns mycket som jag retar mig på i den nutida storyn. Jag tror inte jag har läst en enda negativ recension om dessa böcker, så jag vågar knappt nämna de saker som kliar i mig hela läsningen igenom. 😅 Men ja – storyn är bra, intressant och fängslande. Jag tycker mest om den historiska delen och i den här boken är det faktiskt bara den som intresserar mig. Nutidens berättelse med all segling lockar inte alls.
Och det här med hur kvinnor och män porträtteras? Jag blir galen på Theo som _förbjuder_ Ally att tävla ”eftersom han älskar henne så mycket”. Och hon finner sig i det? Och många kvinnor beskrivs väldigt mycket efter utseendet. Jag skulle kunna skriva massor om det, men jag vågar inte gå in för mycket i det för då kommer jag inte kunna läsa vidare i serien. Jag märker att jag måste skippa att tänka på en del saker i den här serien och bara fokusera på grundstoryn.
Jag ska definitivt läsa vidare i serien och jag hoppas på att det här är den sämsta boken i serien och att nästa del ger mig samma känsla som första delen. Jag har inte tredje delen hemma, men den ska jag köpa och läsa så snart jag kan. Jag har en teori om pappan som jag är nyfiken på om den stämmer eller ej. Alla svar, antar jag, kommer nog i sista delen. Jag har några kvar att läsa till dess. 😊
*malins bokblogg* 