Ska du bara läsa en bok i år – låt det bli denna. Jag har lyssnat på den under mina promenader och att Frida Boisen läser den själv gör upplevelsen så mycket starkare.
År 2007 tar hennes mamma livet av sig på Mors dag. Frida glömde ringa och när hon ser ett missat samtal från sin mamma ringer hon tillbaka utan att få svar. Dagen efter hittas mamman död och när Frida hittar avskedsbrevet rämnar allt. Mamman lägger skulden på henne. I boken berättar hon om sin uppväxt, hur mamman gick från så kärleksfull och fin till bitter, arg och nästan hatisk mot Frida. Det är en öppen, ärlig och viktig bok om något vi ofta undviker att tala om – självmord.
Det är oerhört starkt berättat och Fridas röst bryts av gråt flera gånger. Jag har nog aldrig blivit så berörd och tagen av en bok som denna. Jag lyssnade under mina skogspromenader och avslutade varje gång på en bänk vid minneslunden vid byns kyrka, för boken väckte minnen av både ilska och sorg över min egen mamma. Jag fick lyssna på den i omgångar för att orka med mina egna tankar och minnen.
För jag har också varit där. Jag har också hittat ett avskedsbrev från min mamma. Hon överlevde. Men jag var bara tonåring och stod där sedan med skammen och frågorna för det här skulle man inte prata mer om. Det förpassades till skuggorna. Det är fortfarande som ett svart hål för mig och något jag inte har berättat för många.
Är det något jag tar med mig från den här boken så är det att vi måste våga prata om självmord. För att uppmärksamma och förhindra.
Jag är så tacksam över att ha lyssnat på den här boken, trots alla minnen det väckte. Det var tufft och smärtsamt, men också läkande och stärkande. Tack Frida Boisen för att du berättar din historia och lyfter detta ämne.💕🙏🏻
*malins bokblogg* 