Den här boken hade mer svärta i sig än vad jag förväntat mig. Jag har sett den beskrivas som feelgood, men jag vet inte om den kan kallas det? Det är snarare en relationsroman.
Huvudperson är Danuta som jobbar som städerska. Vi får följa både henne och personerna som bor i hemmen hon städar. Danuta gillar att städa och hon gillar att putta folk i rätt riktning. Hemma hos familjen Seger lägger hon t.ex. fram tidningar och markerar artiklar som hon tycker att de behöver läsa. Mamman är överarbetad, dottern anorektisk, sonen sitter bara på sitt rum och pappan är hela tiden iväg och tränar. Hon försöker få ihop familjen, men hennes omtanke skapar i stället problem när frun i huset tror att maken är otrogen. Hon städar även hemma hos den framgångsrika modeskaparen Ossian som har rikedom och framgång, men inte lycka och kärlek.
I brev mellan Danuta och hennes syster får vi veta lite om deras relation och i återblickar även om Danuta och hennes uppväxt. Annars försöker hon hålla sig så osynlig och kravlös som möjligt.
Det är väldigt mycket ångest, sorg och olyckliga människor i den här boken. Alla i boken har problem med familjerelationer och ingen kommunicerar. Jag blir lite rädd för Danuta som försöker styra alla i ”rätt” riktning. Hon menar väl, men att lägga sig i okända människors liv så? Att hon gör det med Ossian är mer ok eftersom de trots allt ofta träffas och pratar när hon städar hans lägenhet. Själv hade jag aldrig velat ha en sådan person i mitt hem. Jag tycker faktiskt att hon är lite läskig.
Min absoluta favorit i boken är Danutas granne Maj. Jag verkar alltid falla för de äldre damerna i böcker jag läser? Det är i stunderna med Maj som Danuta blir mer mänsklig och hennes person kommer fram bäst, när de umgås men också då hon kämpar för att Maj ska få bo kvar. Deras vänskap är det bästa i boken.
Gillar man feelgood/relationsdrama med mycket svärta är den här boken ett hett tips.
Recex från LB förlag
*malins bokblogg* 