Den här boken sträckläste jag i fredags. Så fantastisk bok! Det här var verkligen en stark läsupplevelse.
När ett flygplan med 191 passagerare kraschar är 12-årige Edward den enda överlevaren. Hans bror och föräldrar var också på planet och han får bo med sin moster och hennes man. I grannhuset bor Shay som blir hans vän och hon är ett stort stöd i vägen tillbaka till livet. En dag hittar de väskor med brev gömda i garaget, från anhöriga till passagerarna, adresserade till Edward.
I boken följer vi i vartannat kapitel passagerarna på flygplanet från start till krasch och i vartannat kapitel följer vi Edward och hans väg mot att förstå sin plats i världen utan sin familj.
Det är en helt fantastisk berättelse – om livsöden, familjerelationer, framtidsdrömmar, vänskap och om att leva. Det är ibland smärtsamt och tårfyllt men det är också hoppfullt och mycket glädje. Jag blev så berörd av den här boken och av Edwards kamp för att ta sig vidare i livet utan sin bror och föräldrar. Men även mostern och hennes man har sin berättelse och även Shay har brottats med sina inre demoner. När vi följer passagerarna får vi även ta del av deras livsöden och drömmar.
Jag är egentligen lite flygrädd och läser ogärna om flygkrascher men nu lär det ju dröja innan jag flyger igen, så det kändes ok att läsa den här nu. Och vad glad jag är att jag läste den! Det här är en av årets största läsupplevelser för mig. Det är en bok jag kommer bära med mig länge. Med boken kom också ett brev från författaren som beskrev hur idén kom till henne, att en verklig flygkrasch väckte idén, och det tyckte jag bidrog till läsupplevelsen, så läs det innan ni läser boken.
På kvällen när jag hade läst färdigt boken insåg jag att jag hade haft mina fågelörhängen på mig hela dagen. Medvetet eller omedvetet? De matchade boken i alla fall. 🦅
Recex från Wahlström & Widstrand
Pingback: Käre Edward av Ann Napolitano