Den här boken lockade mig både med sitt vackra omslag och den nostalgifyllda baksidestexten.
Boken inleds med nyårsfirandet 1999. Stockholm kokar inför millennieskiftet. Den fd såpaskådisen Mirja tillbringar kvällen på en storslagen fest. På festen ser hon från takterrassen sin pojkvän, tv-kändisen Ludvig, tillsammans med en annan tjej och släpper ner sitt glas i huvudet på dem. På en annan, något mindre, fest skålar Erik in nyår. Hans fru har precis lämnat honom och de har nu delad vårdnad om sonen Filip. Vilken bra start på detta nya årtusende. Och så möter vi Monika, en pensionerad domare med sin hund som enda sällskap. Hon går och lägger sig innan tolvslaget.
Under kommande år är det dessa personer vi möter. Mirja, Erik och Monika har en gemensam träffpunkt i Observatorielunden, men på olika sätt. De blir varandras stöd detta kommande år som kantas av diverse svårigheter och motgångar.
Den här boken bjuder verkligen på en underhållande blandning av härlig nostalgi och mänskliga möten och relationer. Det är en berättelse om vanliga människor och deras vardag. Och det är väldigt roligt att följa vardagen som den såg ut år 2000 med videobutiker, minimjölk, internet med modem och splitterny Nokia. Jag älskar det! En ren nostalgikick.
Det här är precis den sortens bok jag tycker så mycket om att läsa. När det är människan och relationer som står i fokus. Familj, vänskap, otrohet, skilsmässa, avsked, framtidsdrömmar, sorg – allt det som livet består av. Och mitt i allt står en 350 år gammal ek i centrum. Den står där stadigt medan vi människor snurrar runt den.
En relationsroman med hög nostalgikänsla och ett fint porträtt av Stockholm vid den tiden. Rekommenderas! ✨
Recex från Bokförlaget Forum
*malins bokblogg* 