När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai

Den här boken har varit stark och gripande läsning och flera gånger med outhärdligt hemska scener.
Boken börjar i Hanoi 1972 under Vietnamkriget. Därefter färdas vi fram och tillbaka i tid och plats och följer omväxlande Huong och hennes mormor Dieu Lan. Mormodern har levt ett hårt liv och kämpat sig igenom flykt, krig, svält och jordreformer. Hon har sett människor dö, familjemedlemmar försvinna samt blivit av med allt. Men hon har aldrig förlorat hoppet och har alltid kämpat vidare – allt för sin familj. Nu hoppas både hon och Huong att Huongs föräldrar och morbröder har överlevt och att de äntligen ska återförenas efter kriget.
När jag läste den här boken kände jag hur lite jag tidigare visste om Vietnam. Förutom de historiska händelserna och krigets fasor får vi också en inblick i landets kultur, natur, mat och befolkningens vardag. Den här boken lärde mig mycket om landet. Jag har tidigare sett amerikanska filmer om Vietnamkriget, men det här är folkets historia och framför allt kvinnornas och barnens. Vissa scener var outhärdliga att ta in, men samtidigt är boken fylld av hopp, familjeband, kärlek och framtidstro. Det är hoppet som bär dem igenom allt.
Boken har ett vackert, ibland nästan poetiskt, språk. Man har på flera ställen i boken valt att behålla vietnamesiska ord och uttryck, vilket jag tycker bidrar till den äkta känslan i boken.
Det här är en bok som kommer att leva kvar i tankarna länge efteråt. En mycket tänkvärd, lärorik och gripande berättelse.

Recex från Historiska media

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s