Hoppets tåg av Viola Ardone

Det här är en fin och gripande berättelse som utspelar sig i Italien under efterkrigstiden.

Amerigo, 7 år, är huvudperson. Han bor i Neapel med sin mamma och precis som många i området har de det väldigt knapert. Amerigo hjälper till genom att samla och sälja lump. Men så sätts han och flera andra barn på ett tåg till Bologna där de ska få bo i andra familjer för att äta upp sig. De får nya, varma kläder och för första gången i sitt liv bär han nya skor. Vad gör det att de är en storlek för små?

Han får bo hos den ensamstående Derna som låter honom vara mycket med sin systers familj. Svågern tillverkar en alldeles egen fiol som kommer att bli viktig för honom.

Men det är svårt för många av barnen att återvända. De har fått gå i skola, äta sig mätta, vara bekymmerslösa barn för ett tag.

Det här är en berättelse om drömmar, familjeband, vänskap, hopp och stolthet. Om att vara barn men tvingas växa upp alldeles för fort pga omständigheterna. Om att som förälder tvingas ge upp sitt barn för att ge det en framtid. Och är man familj även utan blodsband? Det är många gånger ont i magen-läsning, men det är också hoppfullt och med mycket glädje och kärlek. Jag förfäras och ler om vartannat under läsningen.

Jag kan förstå att den här boken är en av de nominerade till Årets bok 2021, även om den inte kommer få min röst. Jag tyckte om att vi även delvis fick följa Amerigo som vuxen, men jag saknade svar på flera frågor som förklarade vad som hände sen.

En mycket läsvärd och fin berättelse.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s