Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg

Åh, vilken härlig bok det här är! Den är rolig, sorglig, livsbejakande och alldeles, alldeles underbar.
Agneta är 49 år och känner sig osynlig. Hennes man spenderar all fritid med att simma, cykla och fågelskåda. Han har bestämt att de ska äta nyttigt, vilket betyder inget bröd, fett eller vin, Agneta gömmer rostbröd och marmelad som hon ohämmat njuter av i smyg. Barnen är utflugna och hör bara av sig när de behöver pengar.
När Agneta ser en annons i tidningen om någon som behöver au pair till en stor pojke i Provence bestämmer hon sig för att åka. Annonsen är skriven på knagglig svenska via google translate, så den är lite oklar. Vad är det egentligen som väntar henne?
Agneta har spenderat sitt vuxna liv med att göra vad andra vill och hon har liksom suddat ut sig själv. I Provence lär hon känna sig själv igen och hon får färg. Hon får vänner, äter massa goda ostar, dricker vin, får höra andras livshistorier, bejakar sin kvinnlighet och sexualitet och känner att hon för första gången är på rätt plats med rätt personer.
Jag började med att läsa boken, men efter att ha lyssnat under en promenad var jag fast. Emma Hamberg ger berättelsen sådan härlig energi. Det känns nästan som att vara där med Agneta i Provence. Jag valde sedan att bara lyssna resten av boken för jag ville inte vara utan Emma Hambergs suveräna inläsning.
Jag har skrattat högt åt denna bok, för att i nästa sekund bli ledsen, för att sedan skratta igen. Det handlar om livet. Att leva det liv man vill leva och stå upp för sig själv.
Den här boken är nominerad till Årets bok 2021 och den är så väl värd sin plats där. Missa inte denna härliga bok!

Annons