När stormen kom av Rosamunde Pilcher

Det här är det första jag läser av Rosamunde Pilcher, en författare som jag vet att min mamma läste och tyckte om.

Det här är en väldigt tunn bok på drygt 200 sidor och när jag slog igen boken hade jag en känsla av att ha missat halva boken. Den började bra men tappade mot slutet och jag hade velat ha lite mer förklarat kring det som hände. Jag kände mig nästan lite snuvad på vissa delar av handlingen.

Rebecca har inte så bra kontakt med sin mamma och när hon en dag får ett brev från en okänd man att mamman ligger på dödsbädden, reser hon genast dit. Mamman har varit sjuk en tid men inte berättat det. Nu vill hon berätta för Rebecca om sin bakgrund och hon avslöjar att det finns ett släkthus – Boscarva i Cornwall. Efter mammans död reser Rebecca dit. Hennes morfar, den kända konstnären, tar lyckligt emot henne, men bland övriga verkar inte alla riktigt lika glada. Hon får veta en del kring familjens historia och de värdefulla möblerna i huset. Hör hon hemma där?

Jag ska erkänna att jag har svårt att formulera mina tankar om den här boken. Den fastnade inte riktigt och mot slutet tyckte jag faktiskt att den blev lite märklig. Det där med okända kusiner som plötsligt blir superkära och friar – näe. Fick nästan lite rysningar över hur historien utvecklade sig. Och jag har en massa frågor kring mamman och Rebecca, där jag kände att det saknades en massa information. Jag fick ingen riktig känsla kring någon av karaktärerna, förutom Rebecca, och jag hade velat veta mer om både dem och det som hände.

Så nja, det blev inte kärlek vid första ögonkastet mellan Rosamunde Pilcher och mig. Kanske blir det det vid nästa ögonkast. Jag skulle gärna vilja läsa något mer av henne för att se om det ger mig en bättre läsupplevelse.

2 tankar på “När stormen kom av Rosamunde Pilcher

  1. Förstår dig som att din mamma är borta.
    Tanken att läsa författare som personer som stod oss nära läste och som inte är med oss längre känns fin.
    Jag tänker på min pappa och kanske att jag skulle läsa Bo Baldersson, Jan Mårtensson eller 1984. Eller kanske börja i min egen bokhylla med Viveca Lärn han lånade av mig.

    • Ja, min mamma dog för ca 20 år sedan, bara 50 år gammal (i sviterna efter en svår bilolycka). Jag ärvde hennes böcker, även om många har rensats ut under åren. Men en fin känsla att läsa något som de före oss har läst och tyckt om. Jag har tänkt läsa Fogelström i hennes minne, men det har tyvärr inte blivit av.

      Tycker du ska läsa något som din pappa tyckte om. 😊

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s