Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?
I den här boken förklarar Anders Hansen hur vår hjärna fungerar och att den fokuserar på att vi ska överleva. Vi må leva i modern tid, men vår kropp och hjärna jobbar utifrån att vi fortfarande lever som jägare-samlare. Hjärnans uppgift är att förhindra fara, att varna att prasslet i gräset kan vara ett rovdjur. Genom att visa vilka faror som fanns och hur vi levde förr visar Anders Hansen hur det tar sig uttryck för oss i dag.
För mig blev det många aha-känslor under tiden jag lyssnade. Hjärnan är plastisk och formbar och att den ändrar våra minnen tyckte jag var intressant. Kanske fick jag nu svaret på varför kyla och mörker i kombination tar ner mig – det finns nämligen en hotfull händelse som gör att min hjärna varnar mig vid just kyla och mörker. Jag kan lära min hjärna att jag inte behöver vara rädd genom att ge den positiva upplevelser av det.
Att motion är bra mot ångest och nedstämdhet har han förklarat redan tidigare, och här ger han mer info kring det. Brist på motion och ensamhet är stora faktorer för hur vi mår och han förklarar också varför.
Vi är biologiska varelser, något vi ofta glömmer. Jag fick mig en tankeställare när han diskuterade vår ständiga jakt på lyckan som något slags konstant tillstånd vi försöker nå. Kanske är talesättet ”det är inte hur man har det utan hur man tar det” väldigt sant.
Jag lärde mig jättemycket av att lyssna på den här boken, som jag alltid gör av Anders Hansens böcker. Han läser själv och jag gör det väldigt bra. Det här är en mycket informativ, intressant och lättförståelig bok som jag varmt rekommenderar.
*malins bokblogg* 