Ett av mina läsmål för året är att läsa Nobelpristagare och jag har då valt att främst fokusera på spansktalande och lyrik. Gabriela Mistral passar in på båda.
Att läsa om Gabriela Mistral är minst sagt fascinerande och intressant läsning. Vilken kvinna! Hon föddes 1889 som Lucila de María del Perpetuo Socorro Godoy Alcayaga. Gabriela Mistral är hennes författarnamn. Hon ansågs som barn sakna studieanlag men hon blev trots det senare lärare, och flera år senare fick hon i uppdrag att arbeta fram en ny skolreform i Mexico. Hon var även med och skapade det som senare blev Unicef.
Hon blev den första latinamerikanska personen att tilldelas Nobelpriset (1945) och hittills enda kvinnan. På plats i Sverige spenderade hon nyåret på Mårbacka, bl.a. tillsammans med Elin Wägner. Den nyårsfesten hade iaf jag gärna velat vara med på.
I den här boken ”Skönheten” finns ett urval av hennes dikter, tolkade av Hjalmar Gullberg. Gabriela Mistral är känd för att ofta skriva om barn och moderskap. Det är ofta starka, sorgliga och samtidigt sköra dikter. Jag tycker nog allra mest om ”Adiós” som är musikalisk och medryckande, och precis så som jag bäst tycker om lyrik. Men även hennes kända dikt ”Poema del hijo” – Sången om en son, går rakt in i hjärtat.
Varje dikt presenteras lite kort av Hjalmar Gullberg med en tolkning. Det både hjälper och stjälper. Jag hade hellre sett att den spanska texten hade fått stå bredvid för läsaren att se originalet.
Det finns som sagt massa intressant läsning om denna kvinna och jag skulle gärna vilja läsa mer både AV och OM henne.
*malins bokblogg* 