Det här var en annorlunda, målande och fascinerande läsupplevelse. Jag började läsa den i höstas men hade svårt att komma in i storyn så jag la undan boken. Nu fick den en ny chans men jag upptäckte att den funkade bäst att lyssna på – först då lossnade det.
Boken handlar om Lakshmi i Indien på 1950-talet. Hon har lyckats fly från ett arrangerat äktenskap med en våldsam man och tar sig till Jaipur. Där börjar hon jobba som hennakonstnär och snart får hon många rika kunder. Hon bygger ett självständigt liv och det börjar gå bra för henne. Men så hittar hennes make henne och med sig har han en lillasyster hon inte vetat om. Och plötsligt hotas allt hon byggt upp att raseras.
Det jag tyckte mest om med boken är beskrivningen av den indiska kulturen. Kastsystemet, det sociala spelet, hur man pratar, vad man äter och vad det doftar. Det är så väl beskrivet att det känns som om jag är där, på plats. Det var det som slutligen fångade mitt intresse.
Det är en både sorglig och hoppfull berättelse på samma gång. Det handlar om starka kvinnor, familj, en vilja om att leva sitt eget liv på sitt eget sätt. Jag imponeras av Lakshmis mod och styrka.
I slutet av boken berättar författaren, som är född i Indien, hur hon skrev boken till sin mamma som ingick ett arrangerat äktenskap och fråntogs alla beslut om sitt liv. Men hon såg till att hennes barn fick välja sin egen väg. Boken är för henne. Så fint.
*malins bokblogg* 