Äpplet faller inte av Liane Moriarty

Älskade Liane Moriarty. Ingen kan så skickligt skildra ett psykologiskt drama så som hon. Psykologiska twister om mänskliga relationer, och jag läser och tror att jag vet för att i nästa stund inse att jag nog hade fel. Eller? Vem kan man lita på?

Boken spinner runt en familj där mamman Joy Delaney en dag är försvunnen. Misstankarna går direkt till hennes make sedan 50 år – Stan. Deras vuxna barn Amy, Logan, Troy och Brooke vet inte vad de ska tro. Deras mamma brukar aldrig bara ge sig av så där.

Några månader tillbaka tog Joy och Stan in en ung kvinna, Savannah, som plötsligt knackade på deras ytterdörr. Hon var skadad och rädd efter att ha blivit misshandlad av sin pojkvän och fick bo kvar hos dem. Men vem är Savannah egentligen? Och varför tvekar barnen inför att anmäla sin mamma försvunnen?

Boken utspelar sig både i nutid och när Savannah precis har anlänt. Vi får lära känna Stan och Joy, deras äktenskap, hur de bedrivit tennisskola tillsammans, deras drömmar och förhoppningar för sina barn och sig själva. Vi får lära känna barnen och hur de ser på att Savannah plötsligt flyttar in som en ny dotter. Samtidigt bedrivs polisarbete med att få veta vad som hänt Joy.

Den här boken är som ett spindelnät där relationer, hemligheter och spel vävs ihop till ett spännande psykologiskt drama där man inte kan lista ut vad som ska ske härnäst. Moriarty är så skicklig på att skapa komplexa karaktärer som alla får komma fram och bidra till handlingen. Jag läser och tror att jag fattar för att i nästa stund bläddra tillbaka och undra vad jag läste för att i tredje stund få en aha-känsla. Det blir alltmer spännande och intressant ju närmare slutet man kommer. Boken bjuder på ett stort känsloregister. Jag skrattar, jag förfäras och blir ledsen, jag blir arg och känner hopplöshet, jag blir rörd. Familjen och dess medlemmar och deras närmaste går igenom mycket. Boken är däremot för lång med sina 539 sidor. Första halvan var lite seg men andra halvan slukade jag för det var så spännande. Det här är definitivt en av Moriartys bästa och den kommer stanna kvar i tankarna.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s