Jag tyckte väldigt mycket om Fiona Valpys förra bok och hade därför höga förväntningar på den här. Och jag blev inte besviken. Den här nog faktiskt snäppet bättre.
Boken utspelar sig både i nutid och dåtid. I nutid träffar Kendra sin mormor Ella för första gången och mormodern har en önskan. Hon vill att Kendra ska skriva ner hennes livshistoria. Hennes berättelse börjar 1937 när då 17-åriga Ella ska åka till Frankrike över sommaren. Där träffar hon Christophe och deras vackra kärlekshistoria börjar. De har framtiden framför sig, men kriget förändrar allt. Ella tvingas återvända hem till Skottland.
I nutiden får vi följa Kendra och hennes familj och hur hon får en större förståelse för sin egen uppväxt och bakgrund när hon hör mormoderns historia.
Jag trodde först att det här skulle bli tuff läsning med tanke på kriget, men så blev det inte. Fokus här ligger mer på kärlek, vänskap och familj. Och så dessa vackra miljöer. Om man googlar bilder på Île de Ré blir man extremt sugen på att åka dit. Det är den perfekta miljön för en kärlekshistoria som i den här boken.
Jag hade flera gånger svårt att hålla tillbaka tårarna under läsningen. Jag blev så berörd och kände så starkt för karaktärerna, inte bara i dåtiden utan även i nutiden. Det är några otroligt fina scener med Ella och Kendras son Finn som berörde mig starkt.
Jag vill verkligen varmt rekommendera den här boken och jag måste se till att även läsa hennes första bok.
*malins bokblogg* 