Birgitta Gunnarsons förra bok var en av förra årets bästa böcker för mig och jag hade därför höga förväntningar på denna. Jag behövde inte vara orolig. Jag bjöds på en så fin, härlig och hjärtevärmande berättelse om att våga vara sig själv, förlåta det som varit och gå vidare. Jag ville inte att boken skulle ta slut.
Lillemor ska på spahelg med sina vänner men råkar hamna på fel tåg. Ett sms från väninnan Bea blir ett uppvaknande och hon bestämmer sig för att fortsätta tåget till Göteborg och tillbringa helgen där i stället. Under helgen lär hon känna Cilla och hennes bror och väl hemma igen bestämmer hon sig för att hon har fått nog. Hon och Bea har umgåtts sedan de var små men Lillemor har alltid stått i hennes skugga och i kompisgänget känner hon att hon bara är ett bihang. Vid 53 års ålder börjar hon göra upp med sitt förflutna och skapa sig det liv och umgänge hon faktiskt vill ha. Några färgstarka pilgiftsgrodor blir inspiration till hennes nya liv i färg.
Åh, jag tycker så mycket om Lillemor och hejar på henne när hon äntligen tar tag i sitt liv, gör upp med allt som blivit fel och står upp för sig själv. Det sägs ju att när man stänger en dörr öppnas en annan och här är det verkligen så. Här öppnas en helt ny värld när hon stänger dörren till Bea. Hon får både nya och gamla vänner, det är romantik och det är dolda hemligheter som kommer upp till ytan. Och så de där färggranna grodorna som pushar henne mot färg.
Det här är en av årets bästa läsupplevelser och jag vill varmt rekommendera både denna och hennes andra bok. Läs!
*malins bokblogg* 