Sanningen om ostrondykerskan av Caroline Säfstrand

Vilken fantastisk bok det här är. Det har gått några veckor sedan jag läste den och jag har försökt formulera mina tankar kring den, men jag hittar inte ord som räcker till. Det här är Caroline Säfstrand bästa bok. Kanske räcker det med att skriva det?

”När författaren Inez Edmarks granne plötsligt går bort bestämmer hon sig för två saker – att döstäda sitt hus och att skriva sin sista bok. Men inte en roman den här gången, utan en personlig bekännelse: sanningen om ostrondykerskan. Så ramlar Inez och får problem med höften. Hon tvingas anlita städerskan Meja som under tre veckor ska hjälpa henne att rensa klart i huset. Enda regeln är att Meja inte på några villkor får öppna den blå mappen som innehåller hennes bokmanus. Mötet mellan Inez, som på ålderns höst måste försonas med sitt förflutna, och vilsna Meja, som söker en framtid, får oanade konsekvenser. Kommer de två kvinnorna, trots sina olikheter, att kunna hjälpa varandra?”

Caroline Säfstrand är en mästare på att skildra äkta karaktärer med starka livsöden som går rakt in i hjärtat. Livsöden som berör och griper tag. I den här boken berördes jag av både dåtidens och nutidens historia och jag tyckte väldigt mycket om hur allt knöts ihop.

Jag har läst alla Säfstrands böcker och tycker att alla håller genomgående hög kvalitet, men den här kniper förstaplatsen. Vill varmt rekommendera alla hennes böcker om man är sugen på att läsa om starka och gripande livsöden.

Annons