🏆AUGUSTNOMINERAD🏆
Det här är en bok med hög igenkänningsfaktor, särskilt om man som jag är uppvuxen i ett litet samhälle där cykel var enda sättet att komma någonstans.
”Manda och Malin går vårterminen i nian, de är bästisar och bor i ett litet samhälle där det verkligen inte händer mycket. Malin och Manda kallas ”cyklarna” för att de så ofta cyklar omkring i jakt på något spännande – en kille, en fest, lite kärlek, vad som helst. Om de inte cyklar så hänger de vid kiosken nästan varje dag, eller på biblioteket.
När den snyggaste killen Manda någonsin sett börjar jobba på pizzerian känner hon att äntligen, nu kan livet börja! Men hur intresserad är han egentligen av henne, är hon inte alldeles för vanlig för honom? Och hur intresserad är hon själv, när allt kommer omkring?”
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Manda och Malin är så fint skildrade. Den där osäkerheten blandat med självklarheten. Tankar om hur man är och var man står i förhållande till andra, att vilja få vara med, första kärleken. Det är så mycket man själv kommer ihåg från sin tonårstid och jag ler igenkännande ibland och lite mer skräckblandat ibland.
Det är en speciell tid, den där åldern när man står med ena benet i barnets värld och den andra i vuxenvärlden. Man tycker att man är vuxen och världsvan och har koll, samtidigt som man trevar sig fram. Det är ingen tid jag längtar tillbaka till, men jag tycker det är kul att läsa om och få minnas.
Ellen Strömberg skildrar träffsäkert hur det är att växa upp i ett mindre samhälle och längta bort, bort till något större. Jag kan förstå att den här boken är nominerad till Augustpriset. Rekommenderas varmt.
*malins bokblogg* 