Jag älskade Moa Herngrens förra bok Svärmodern. Den har jag tipsat en massa bekanta om, så när den här dök upp i postlådan kastade jag mig över den. Och vilken bok detta är. 👌🏻
Vi kastas direkt in i handlingen, och på titeln förstår man ju att det rör sig om en skilsmässa. Bea och Niklas är mitt i ett gräl och Niklas bara försvinner iväg och vägrar komma hem. Först får vi följa allt ur Beas perspektiv och man tar del av hennes åsikter och instämmer i att den där Niklas beter sig som en barnunge. Men så växlar perspektivet och vi får gå igenom allt en gång till, fast den här gången ur Niklas synvinkel och man inser att aha. Det finns två sidor av varje historia.
När jag slog igen boken insåg jag att jag egentligen inte tyckte om varken Bea eller Niklas, men det spelar ingen roll. Grejen är att det blir så tydligt här hur mycket vi bär med oss genom livet, hur vi formas av människor och situationer omkring oss. Bea och Niklas är båda två riktigt dåliga på att kommunicera. De kan inte nå fram till varandra för de varken lyssnar på den andra eller lyckas förmedla hur de känner.
Jag älskar det här. Psykologi, relationer, kommunikation och att det visas ur olika perspektiv. Det är så otroligt snyggt skildrat. Det finns massor att diskutera kring den här boken och den skulle göra sig väldigt bra att bokcirkla om. Det var ett par veckor sedan jag läste den nu och den dyker hela tiden upp i tankarna. Kan inte släppa den.
Det här är en av årets bästa böcker för mig. 🌟
*malins bokblogg* 