Den här boken köpte jag förra året och var väldigt sugen på att läsa, men så blev den visst hyllvärmare ett tag. Men nu har jag läst! Jag känner att jag just nu behöver läsa helt andra typer av böcker än jag vanligtvis gör, för att kicka igång hjärnan och läslusten.
”Det är december 2023 och världen som vi känner den är över. Hela mänskligheten har utplånats av ett virus: 6DM, Six Days Maximum – den längsta tid en människa har på sig innan kroppen har hunnit förstöra sig själv. Men en kvinna i London har på något sätt ändå överlevt. En kvinna som tillbringat hela sitt liv med att kompromissa med vad hon velat, som dolt vad hon känt och desperat försökt passa in. En kvinna som är fullkomligt oförberedd på att konfrontera en framtid på egen hand. Med en golden retriever som enda sällskap tvingas hon nu ta sig fram genom brinnande städer, navigera bland lik och råttor, på en slutgiltig resa för att bekräfta att hon verkligen är den enda överlevaren. Samtidigt brottas hon med sig själv och sina minnen. För vem är hon nu? När hon inte längre har någon annan att leva för? När hon bokstavligen är ensam kvar.”
Den här boken plöjde jag snabbt för att få veta hur det skulle gå. Trots det är jag lite kluven till hur jag ska bedöma den.
Den börjar spännande med hur hela världen stängs ner och viruset som slår hårt och omedelbart. Kvar står en kvinna i London. Sedan tar dåtidens berättelse över (för) mycket och fokus blir att berätta om kvinnans tidigare liv, hur hon träffade sin man, om sitt jobb, vänner o.s.v. Hon har anpassat och förändrat hela sin personlighet och yttre för att passa in och bli omtyckt. Jag borde känna sympati för henne men i stället blir det tvärtom. Jag har svårt att tycka om både henne och de omkring henne. Hennes man är ett praktarsle och hennes vänner skulle inte jag vilja kalla vänner. Första halvan av boken är jag mest förbannad på henne och hennes beteende.
Jag var beredd att lägga ner boken men ville ändå veta vad som skulle hända. Finns det någon mer överlevare? Andra halvan av boken är klart bättre och jag är glad att jag höll i och läste ända till slutet.
Sammanfattningsvis hade jag hoppats på mer spännande läsning, med lite högre tempo. Jag vet inte om jag håller med blurben på boken att den är ”smart, vågad, underhållande och rolig”. Nja. För min del var det ok underhållning för stunden. Den hade potential att bli något mer men för mig föll den på att det var för mycket fokus på dåtiden och att jag hade svårt att tycka om huvudpersonen. Men hunden däremot – älsk på den! Och så var det en detalj i slutet som jag gillade, men den kan jag inte avslöja här.
*malins bokblogg* 