Det var länge sedan jag läste något av Jojo Moyes, vilket är konstigt med tanke på vilken favorit hon är. Som tur är har jag några olästa böcker av henne i bokhyllan och valet föll på denna då den utspelar sig i Australien. Jag var väldigt sugen på att få tillbringa lite tid där.
”Liza McCullen har aldrig kunnat fly sitt förflutna. Men som tur är älskar hon den lilla orten där hon bor, Silver Bay. En vacker kuststad i Australien där alla känner varandra och kvällarna kännetecknas av solnedgångar och ljudet av vågor. Här kan Liza garantera sin dotter Hannah en trygg uppväxt.
Men när engelsmannen Mike Dormer anländer till Silver Bay förändras allt. Tanken är att han snabbt ska bygga upp en hotellverksamhet och sedan dra vidare. Men inom kort lär han känna Liza McCullen och hennes dotter, och Lizas kärlek till sitt familjeföretag och buktens valar smittar av sig på Mike.
När hotellbygget påbörjas blir det uppenbart att djurlivet i vattnet utanför Silver Bay drabbas negativt. Och plötsligt måste Mike välja sida …”
Det tog lite tid att komma in i berättelsen. Först tänkte jag att det är en för långsam berättelse för mig, men ju mer jag läste desto mer fastnade jag och tog den till mig. Det kom fram massa detaljer, frågor som fick svar och så engagemanget för valarna och delfinerna. Jag var tvungen att få veta hur det skulle gå för både människor och djur. Flera gånger önskade jag att jag hade kunnat vara på plats och se dessa fantastiska djur i verkligheten. Delfiner har jag sett, faktiskt just i Australien, men valar har jag inte sett. Än.
Det här blev en jättefin läsupplevelse och när jag slog igen boken hade jag en så härlig känsla. Det här var hjärtevärmande läsning men i boken fanns också ett mörker som kom upp till ytan och just den delen rörde mig till tårar. Så många livsöden med många bottnar, starka karaktärer som alla har fått sina törnar.
Kanske inte hennes bästa bok men underhållande och tankeväckande och vår livsstil och påverkan på både naturen och andras liv.
*malins bokblogg* 