Låt inte det rosa omslaget avskräcka, för det här är en bok med både svärta och sorg. Den här boken gav mig boksmälla, för vad läser man efter en sådan här bok?
”Meredith Maggs är en självständig kvinna som bor i Glasgow, den enda hon behöver bry sig om är hennes katt. Hon har ett framgångsrikt jobb, gillar att laga mat, lägger många pussel och får regelbundet besök av sin bästa vän Sadie och Sadies barn. Men Meredith är inte som de flesta andra 35-åringar. En traumatisk händelse och en splittring i familjen har gjort att hon inte lämnat hemmet på över tre år.
Meredith trivs med sin tillvaro, hon är frilansskribent och får många uppdrag, har en vardagsrutin som gör att hon får all motion hon behöver, och Sadies besök brukar alltid liva upp, även om det också är skönt när hon och barnen gått och lugnet sänker sig igen. Det är egentligen inget som fattas henne. Men när två nya människor kommer in i hennes liv och börjar ställa frågor om hennes förflutna, tvingas motvilligt Meredith att konfrontera den dåtid hon gjort sitt bästa för att förtränga. Och långsamt inser hon att hennes resa mot lycka och självacceptans innebär mycket mer än att gå ut genom ytterdörren.
Meredith har inte lämnat hemmet på över tre år och vi får följa henne både i nutid och i dåtid, från hennes barndom och framåt. Sakta men säkert får vi veta vad som har hänt som gjort att hon isolerat sig så från omvärlden.”
Jag blev så berörd av den här boken. Den var både fin och sorglig, smärtsam och hoppfull på samma gång. En bok om familj, relationer, vänskap och om att stå upp för sig själv. Vilket livsöde att få ta del av. Inte konstigt att jag fick boksmälla av den här boken.
En stark läsupplevelse som kommer stanna kvar i tankarna länge.
*malins bokblogg* 