Rekviem av Lauren Oliver

rekviemDet här är den sista och avslutande delen i trilogin. Om du inte har läst de övriga, Delirium och Pandemonium, så bör du inte läsa vidare om du inte vill riskera spoilers.

Den andra delen slutade med en riktig cliffhanger, även om jag misstänkte att något liknande skulle hända. Självklart blev ju första frågan: vem ska hon välja? Och ja, det är en hel del av det beslutet i sista delen. Eftersom det här var sista delen kom också slutet, så klart. Och det är lite roligt det där med slut. Nästan alltid tycker mina elever att de flesta serier slutar dåligt. De har alltid någon invändning mot det som händer eller för den skull inte händer. De blir inte nöjda helt enkelt. Jag har aldrig några förväntningar på slutet, mer än att jag vill känna att det faktiskt är slut, att det inte ska komma en fjärde del så småningom. Och jag tyckte att slutet var precis lagom i den här boken, även om ordet lagom kanske låter lite tråkigt. Men ja, det blev ungefär som jag hade förväntat.

Den här trilogin bjöd på spännande och underhållande läsning. Av de dystopier som just nu florerar i bokvärlden, tycker jag att den här tillhör de bättre. Den är välskriven, och berättelsen har ett bra driv. Dessutom är den inte riktigt så våldsam som en del dystopier kan vara, och det är en fördel i mina ögon. Nog för att det händer hemskheter även här, men det är inte riktigt sådär detaljrikt skildrat som i andra böcker.

Jag gillar konceptet – att kärlek anses vara farligt. Att starka känslor överlag anses vara farligt och något som människan behöver skyddas ifrån. På något sätt är det ju just våra känslor som gör oss till just människor, och att ta bort dem visar på en del av karaktärerna i den här serien att de blir som robotar. Dans, skratt, sorg anses som konstigheter, och det är inget någon uttrycker efter att de har fått behandlingen. Mycket skrämmande.

Läs mer om boken här.

Annonser

Pandemonium av Lauren Oliver

pandemoniumDet här är andra delen i trilogin där Lena Haloway har huvudrollen. Hon lever i ett framtida samhälle där kärlek anses vara en sjukdom och där alla människor ”botas” från sjukdomen innan de når vuxen ålder. Om du inte har läst första delen ska du inte läsa vidare här, med risk för att få spoilers. Läs ettan, är min rekommendation. Och ha för guds skull tvåan och trean redo, för sluten kräver nästa del omgående.

Så, andra delen av trilogin alltså. Om du har läst den första delen vet du hur spännande den slutar – om du inte har läst den kommer du att bli spoilad nu. Lena bestämde sig för att lämna samhället tillsammans med Alex och börja sitt nya liv i Vildmarken. Men Alex kom aldrig över och hon tvingas ta sig i skydd på egen hand. I den här delen handlar det mycket om livet i Vildmarken, och Lena får lära sig hur det är att leva på ”fel” sida av samhället, att inte ha de bekvämligheter hon är vand vid eller mat och annat nödvändigt som hon alltid har tagit för givet. Här är vardagen mycket mer av en kamp. Tillsammans med sina nyfunna allierade vill hon försöka störta samhället och försöka infiltrera det. Vi får också ta del av hur infiltreringen går, och det växlar mellan nutid och dåtid.

Det är väldigt svårt att skriva om handlingen i boken eftersom det känns som om jag avslöjar för mycket. Själva grejen är ju att man inte ska veta en massa i förväg om vad som händer, vilka hon umgås med eller hur det går. Man måste helt enkelt läsa den här serien för att få veta hur det går. Och ja, visst kan man lista ut en hel del på förhand om vad som ska hända – men det är ändå en väldigt bra story.

Som sagt – läs!

Läs mer om boken här.

Delirium av Lauren Oliver

9789163869778_200_deliriumDet här är verkligen trilogins år, åtminstone för min del. Det känns som om jag bara läser trilogi efter trilogi, alla mer eller mindre negativa versioner av vår framtid. Jag behöver definitivt något upplyftande när jag har tagit mig igenom alla serier som fortfarande står på att-läsa-listan.

Det här är första delen i den mycket omtyckta trilogin av Lauren Oliver. Mina elever läser och älskar den, och både min kollega och jag har läst och tyckt väldigt mycket om den. Den är välskriven, spännande och med ett bra berättardriv. Och – varje del slutar med en makalös cliffhanger som gör att man genast måste ha nästa del redo att sträckläsa.

I serien möter vi främst Lena Haloway som bor tillsammans med sin moster och hennes familj. Kärlek anses vara en sjukdom och alla människor får genomgå en behandling som ska ta bort sjukdomen och göra dem friska för all framtid. Men behandlingen biter inte på alla. Lenas mamma var en av dem som den inte funkade på och det är därför Lena nu bor med mosterns familj. Lena längtar till den dagen hon själv får behandlingen, och hon är extra orolig eftersom hon är rädd att hon kanske är som sin mamma – att hon kanske inte kan bli botad. Men så möter hon Alex, och han visar henne en del av samhället hon aldrig tidigare har känt till. Är det så att behandlingen inte alls är så bra som alla tror? Är verkligen kärlek så farligt som de säger? Lena ställs inför helt nya tankar, farliga sådana som inte är tillåtna i samhället de lever i.

Det här är en väldigt intressant dystopi som leker med tanken om hur det skulle vara om vi tvingades leva utan kärlek, och med dämpade känslor till allt och alla omkring. Ett slags tillstånd av lugn, då man känner precis ”lagom”. Som alltid i en dystopi finns det två sidor – en sida som de styrande vill att man ska se och en sida de gärna vill hålla hemlig. I det här fallet tillhör Alex den senare kategorin, utan att avslöja för mycket.

Jag vill egentligen inte avslöja för mycket av varken innehållet eller karaktärerna. Som jag redan sagt är det ett bra driv i storyn och man vill följa vad som händer, alla tre delarna igenom. Och återigen, som jag alltid brukar tjata om, om man inte brukar läsa ungdomsböcker bör man göra ett undantag här. Den här trilogin passar definitivt även äldre läsare. Perfekt sommarläsning under kommande semestrar!

Läs mer om boken här.

Expeditionen – min kärlekshistoria av Bea Uusma

expeditionenDen här boken blev ju väldigt hypad och omtalad i höstas, och jag kände mig lite som ett frågetecken. För hur intressant kan det egentligen vara att läsa om en gammal polarexpedition? Inte alls, bestämde jag mig för och kategoriserade in den som en ska-inte-läsa.

Men så hörde jag en intervju med Bea Uusma på Rix fm och som alltid blir jag så fascinerad när jag får höra om arbetet bakom en bok. Det brukar nästan alltid leda till att jag bara måste läsa boken, när jag har fått bakgrundsinfon. Och boken fortsatte ju dessutom att poppa upp i alla möjliga diskussioner, och den hissades och hyllades av allt och alla. Efter den där intervjun lånade jag hem boken från bibblan och sedan var det jag som satt där hemma i soffan och hänfördes och tittade på bilderna och bläddrade undrandes mot slutet.

Det är en fantastisk bok. Det räcker egentligen med att konstatera det. Den bjuder på en intressant historia men också så himla mycket kärlek och sökande att man även som läsare rycks med och vill veta vad som egentligen hände. Så fort jag hade läst ut den insåg jag att jag har ett museum att besöka i sommar – i Gränna. Som tur är ligger det bara några få mil bort och jag tror faktiskt att jag redan har varit där under min skoltid.

Den här boken är ett måste att läsa, oavsett om man är intresserad av polarexpeditioner eller inte. Och se till att ta den illustrerade utgåvan. Det är bilderna som gör halva grejen, även om flera av dem är korniga eller bara visar is/stenar.

Nu är jag sugen på att hitta en egen expedition att söka fakta om, även om inte heller jag gillar kyla eller är särskilt äventyrlig av mig (som Bea Uusma påpekar om sig själv i boken). Det kanske finns någon expedition i sydligare breddgrader att utforska?

En sekund i taget av Sofia Nordin

en sekundDet här är första delen i en serie, om jag har förstått det rätt? Andra delen Spring så fort du kan kom i alla fall precis ut, och den vill jag läsa så snart det går.

Hedvig har nyss börjat högstadiet när människor i Sverige insjuknar i en mystisk feber och dör som flugor. Hon vårdar sin lillebror och föräldrarna, och när de sedan dör bestämmer hon sig för att ge sig av. När hon går ut möts hon av en kuslig tystnad och på många ställen ligger döda människor. Hon beger sig till skolan där hon plockar ihop ett överlevnadskit med tält och mat och annat hon kan tänkas behöva. När hon funderar över vart hon kan ta vägen minns hon en undervisningsgård där det finns djur, och hon tar sig dit. Där lär hon sig hur man mjölkar kor och annat som behövs för att överleva. Men är hon den enda som har överlevt? Hur ser framtiden ut?

Den här boken sträckläste jag i ett enda svep. Den är spännande och lite läskig, på så sätt att den kommer så nära inpå. Det är faktiskt lite obehagligt att läsa en sådan här berättelse som utspelas i Sverige, och det är obehagligt när hon tar sig tillbaka in till stan och går på ett helt öde ICA.

Det är en rätt tunn bok som tyvärr har gått obemärkt förbi på mitt bibliotek. Så fort jag berättar om den blir den utlånad, men när den står i bokstället är det ingen som riktigt lägger märke till den. Det är synd, för det är en riktigt bra bok. Den är perfekt som ungdomsbok, men den passar även en vuxen läsare med tanke på ämnet. Jag tycker att boken blir extra läskig just för att det är en ensam tonåring som har överlevt, att hon ensam tvingas lyckas leva vidare utan någon egentlig kunskap eller hjälp. Att hon har fått vårda sin egen familj in i det sista.

Själva handlingen skiljer sig åt från andra böcker i genren. Här finns ingen kamp mellan onda och goda, eller en stat som har kollapsat. Här verkar det ”bara” vara en sjukdom som har slagit ut samhället och dess invånare och för Hedvigs del handlar det om att överleva utan att veta om hon är den enda. Hon lever väldigt mycket här och nu, en sekund i taget som titeln säger. Hon försöker också att inte tänka så mycket på sin familj, för att inte falla ner i sorgen. Det är mest fokus på överlevnad, utan att veta om det egentligen finns någon mening med det.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken vidare. Den slutar med en riktig cliff hanger, så jag är glad att andra delen redan finns ute. Jag hoppas på att få veta lite mer om vad som egentligen har hänt, hur resten av samhället ser ut. Det får bli att köpa hem del två på en gång och förhoppningsvis få svar på en del frågor.

Läs mer om boken här.

Sparkle av Kaya McLaren

sparkleDen här boken andas vinter och feel good, åtminstone om man ser omslaget och läser baksidetexten. Det var dock inte lika mycket feel good som jag hade hoppats på, tyvärr.

Boken inleds med Jill som kommer hem från sjukhuset efter att ha drabbats av ett sent missfall, bara för att hitta sin man i säng med någon annan. Hon bestämmer sig för att åka tillbaka till Sparkle, där hennes morbror och bästa vän Lisa fortfarande bor kvar. Väl där lär hon även känna 10-åriga Cassie, vars mamma dog i cancer nyligen. Jill börjar jobba som hennes barnflicka eftersom pappan Mike behöver hjälp med att få vardagen gå ihop sig efter hustruns död.

Vi får som läsare följa flera olika personer i boken och det är där någonstans som jag får problem. Det blir för många personer, för många berättelser, för många livsöden och brustna hjärtan och drömmar. Jag hittar inget riktigt fokus i boken. För min del hade berättelsen funkat mycket bättre om fokus hade legat kvar på Jill och hennes berättelse. Det kunde åtminstone ha hållit sig till historien om Jill, Cassie och Mike.

Eftersom det är så många personer i boken fastnar jag inte heller för någon. Jag hade gärna sett mer av Cassie, fast på ett mycket djupare plan. Och jag hade gärna sett mer av även morbrodern Howard, som verkar vara den enda någorlunda vettiga personen i berättelsen. Den enda med lite mer djup.

Den här boken känns väldigt rörig, och det där med feel good blev det tyvärr inte så mycket av. Jag blev under läsningen irriterad på stereotypa karaktärer, dålig dialog och den så ofokuserade berättelsen. Jag var faktiskt tvungen att börja skumma mot slutet, för jag klarade inte att hålla intresset uppe inför vem som låg med vem eller inte låg med vem eller som egentligen var kära o.s.v. Och Jills sätt att prata med Cassie… Jag tog inte ställning för Jill där, snarare för 10-åriga Cassie.

Jag har sett många som verkligen har tyckt om den här boken, som tyckte att det var feel good när det är som bäst. För mig var det ingen läsupplevelse som funkade, men eftersom det är många som har läst och gillat tycker jag att man ska ge boken en chans om man tycker att den låter lockande. Det är ju faktiskt så att smaken är som baken, som de vise säger.

Läs mer om boken här.

 

Kom i form på 30 dagar av Laila Bagge

kom-i-formDen här boken har undertiteln maten, motionen och motivationen.

Laila Bagge känner väl alla till, mer eller mindre, och de flesta vet väl också att hon har fått barn med Niclas Wahlgren. Han är utbildad kock i grunden, och det är han som har gjort alla recept till boken. Hon inleder boken med att berätta bakgrunden till varför boken kom till; att hon ville komma i form efter graviditeten. Niclas hjälpte till genom att laga bra mat och hon tog hjälp av en personlig tränare för att få ett träningsprogram att följa. Eftersom hon kom i så bra form testade hon även programmet på sin syster, som också behövde komma i form efter en graviditet. Även hon fick bra resultat, och därmed bestämde hon sig för att ge ut en bok i ämnet.

Det finns vissa saker jag gillar med boken och det finns vissa saker jag inte alls tycker om. Hon skriver att hon tycker den gamla hederliga tallriksmodellen är den bästa, och att hon unnar sig syndardagar. Det här med syndardagar (eller ätardagar) är ju ett gammalt koncept och jag gillar inte alls ord som att ”unna” sig eller att ”synda”. Det blir för negativt laddat när det gäller mat. Trots att det verkar som om hon dissar de olika dieter det pratas om numera, står det sedan i recepten alternativ för dem som inte går på diet. Det känns inte som om det handlar om att få en sund livsstil, snarare att man kortsiktigt ska ändra sin mat för att gå ner i vikt. Det blir lite dubbla budskap där.

Det som är bra med boken är att det finns både recept och träningsövningar. Träningen är dessutom uppdelad så man kan välja om man vill träna hemma eller på gym. I slutet finns också en del man kan anteckna i och på så sätt följa programmet tydligt i 30 dagar. Förhoppningsvis har man sedan fått in vanan att träna och äta bra mat så att det snarare blir del av en sund livsstil än en kort diet.

För mig ger inte den här boken något alls. Träningsprogrammet är väldigt basic och passar bra för nybörjare, men inte för någon som har tränat ett tag och vill få lite ny inspiration. Hennes texter ger inte heller någon pepp. Det enda jag faktiskt gillade med boken var recepten. Jag har inte hunnit testa något recept än, men det fanns flera som jag vill testa. Kanske gillade jag dem för att det fanns en hel del om lax, något som jag äter rätt ofta.

Jag har sett att den här boken har hyllats av många andra, men själv ångrar jag att jag köpte den. Jag kommer att använda receptdelen, men inget av det andra. Om man är helt nybörjare kanske jag kan rekommendera boken, som något att starta med, men för andra finns det andra böcker som är mycket bättre, t.ex. den här, den här, den här eller den här.