Vapendragerskan av Katerina Janouch


Så har jag läst ut tionde delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Den här serien har kommit att bli sommarläsning för mig i flera år nu, och jag förstår hur alla deckarfantaster känner som längtar efter nästa del i serien.Den här boken är lik sina föregångare – det är mycket om relationer, både inom familj och kärlek, vardagsliv, jobb på förlossning samt den där lite spännande twisten. I just den här boken var den spännande twisten väldigt bra och mycket dramatisk, och funkade väl ihop med övriga storyn.

På något sätt kändes dock den här delen som något av en mellanbok. Jag kände att jag saknade något. Efter mycket funderande kom jag fram till att jag saknade kontakten mellan Cecilia och John. Jag vet att man inte ska önska skilda par en försoning, men ändå. I den här boken är de som främlingar för varandra, och jag gillade inte riktigt det. 

Nu så här för tionde delen är det svårt att skriva vad boken handlar om. Hela serien handlar ju om barnmorskan Cecilia Lund och hennes familj. I just den här boken känns barnen stora och uppvuxna och det är lite mindre av det slitiga småbarnslivet, men desto mer av tonårslivet i stället. Varken hon eller John verkar helt nöjda med sin livssituation. Han har blivit sambo med hennes kollega och han verkar sakna att bo ensam. Hon umgås mycket med sin polis men när han vill flytta ihop vill hon hellre hålla saker som de är. Som sagt, jag hade gärna sett att de hittade tillbaka till varandra…

Hursomhelst ser jag fram emot en elfte del i serien, för det ska det tydligen bli. Jag är inte redo att släppa Cecilias värld riktigt än. Och jag gillade slutet. Det fanns något hoppfullt och lovande om framtiden där. 

Jag utan dig av Kelly Rimmer


Jag är alltid på jakt efter en riktigt bra kärlekshistoria, i stil med Nicholas Sparks The Notebook. Jag lockas direkt till en bok om jag tror att den kanske kan vara i samma stil som den. Det här är en sådan där typisk bok som jag lockas till – både titeln och baksidetexten låter som något jag borde gilla. Att den dessutom utspelar sig i Australien gör att den direkt hamnar i min läshög.

Lilah och Callum träffas på färjan hem och dras omedelbart till varandra. De börjar träffas regelbundet och trots att de egentligen gör precis allt tillsammans envisas Lilah med att de inte är ett par och att de inte lovar varandra något inför framtiden. De är bara här och nu utan några löften eller titlar. Callum förstår inte varför men går med på det bara för att få vara med henne. Han vet inte att orsaken är att Lilah bär på en svår sjukdom som är som en tickande klocka. Hon vill hålla sjukdomen hemlig för honom och hon vill inte utsätta honom för det hemska att förlora någon han älskar. Hon försöker hålla honom på avstånd trots att det egentligen inte alls är vad hon vill.

Trots att själva storyn är förutsägbar och jag egentligen visste precis vad som skulle hända, berördes jag ändå starkt och så satt jag där och grät i slutet av boken. Jag släckte lampan och låg och grät tyst i sängen en stund efter att jag hade läst ut den. Den här boken är inte i närheten av The Notebook men det är en fin historia med två karaktärer som jag gillar och att det utspelar sig i Australien ger också pluspoäng. Det är välgjord och smart dialog och jag gillar att Lilah är miljökämpe och hur hon argumenterar kring ämnet. Och jag gillar den där lite udda detaljen med att hon ofta går barfota – och att det är något de båda ofta argumenterar om.

Om man gillar kärlekshistorier är det här en bok att läsa. Det är alldeles lagom underhållning, lättläst och lättsmält.

Som om du inte fanns av Kate Eberlen


Den här boken hade jag höga förväntningar på eftersom den lät så mysig enligt baksidetexten. Tyvärr levde den inte upp till mina förväntningar. De första 200 sidorna var sega, sedan blev den faktiskt lite underhållande, men slutet gillade jag inte alls.

Vi får följa Tess och Gus som i början av boken träffas helt kort. Sedan lever de sina olika liv i många år, och ja, lite intressant är det allt där ett tag. Enligt baksidetexten korsas deras vägar flera gånger men det där är så diffust och jag förstår inte ens alla gånger att det är det som händer. Det är inget som är drivande i boken. Men i slutet möts de på riktigt igen och ni kan ju lista ut vad som händer. För min del blir slutet för smörigt och alldeles för mycket. 

Så nja, den här boken var inget för mig. En ok och smått underhållande bok, men jag känner mig ändå lite lurad efter baksidetexten. Jag hade nog förväntat mig lite mer av En dag-temat. Jag hittar inte riktigt orden för att beskriva känslan kring den här boken. Jag har sett den hyllas på så många håll och jag var väldigt förväntansfull inför läsningen. Kanske var det så att förväntningarna var för höga, att den inte kunde leva upp till mina förhoppningar. 

Inte för nära av Colleen Oakley


När jag var i New York i juni fick jag ett mail från Lavender lit att jag hade vunnit deras sommartävling. Det innebar att jag fritt fick välja tre böcker ur deras utgivning. Den här boken stod högst upp på min önskelista för jag hade läst så många fina recensioner av den. Och det skulle visa sig vara helt rätt val för den här boken är så himla, himla fin. Jag ville inte slå igen boken när jag läst klart. Jag ville fortsätta hänga med mina nya vänner Jubilee, Eric, Aja och de andra. 

Jubilee är allergisk mot människor och kan dö av närkontakt. Hon lever som en eremit och har inte lämnat sitt hem på flera år. Men så dör hennes mamma och hon tvingas ut i världen för att försörja sig. Genom jobbet på biblioteket träffar hon Eric och hans adoptivson Aja, och mot sin vilja släpper hon in dem i sitt skyddade liv. 

Vi får följa Jubilee och Eric i varannat kapitel och det är ett upplägg jag alltid gillat. Det här är två väldigt fina karaktärer som jag direkt tar till hjärtat. Det är en mycket fint berättad historia som är både sorglig och rolig på samma gång. Trots att det egentligen är ett tungt ämne blir det aldrig särskilt tungt och allvarligt. Det berättas med värme och humor. Boken är välskriven, underhållande och charmig med många härliga karaktärer som förgyller berättelsen. Man får en hel del tillbakablickar från Jubilees barndom, hur ensam hon alltid har varit och hur hon drömmer om att någon gång få uppleva hur det känns att bli rörd vid. En sådan enkel sak som är så självklar för alla andra är hennes allra högsta önskan. Tänk att bli dödligt sjuk av en klapp på kinden, eller ännu värre en kyss. 

Det här är en av de bästa böcker jag läst i år. Det är absolut den mest berörande. Det är en sådan där bok som tar sig rakt in i hjärtat och parkerar sig där. Missa inte den här pärlan! 

Jag vet inte om Colleen Oakley har skrivit fler böcker men om inte så hoppas jag verkligen att hon gör det.  Jag kan t.o.m. tänka mig en fortsättning på den här boken för jag vill egentligen veta mer om hur det går för alla efter bokens slut. Så känner man bara när man har läst en riktigt, riktigt bra bok. 

Jag ser dig av Clare Mackintosh

Oj, oj, oj så spännande! Jag har verkligen sträckläst den här boken och det var knappt att jag ville gå och lägga mig i går. Jag ville bara läsa vidare och veta hur det skulle gå.

Zoe Walker hittar en dag ett foto av sig själv i tidningen. Det är en annons för någon slags dejtingsida – findtheone.com. Och så ett telefonnummer. Men fotot på henne är dåligt och tagit på avstånd och ingen i hennes familj tror ens att det är hon. Men så upptäcker hon att någon fortsätter annonsera i tidningen, men med andra kvinnors bild. När hon upptäcker att en av kvinnorna blivit utsatt för brott och en annan hittas mördad börjar hon frukta för sitt liv. Vem i Londons pendeltrafik är det som förföljer henne?

Vi får dels följa Zoe men också polisen Kelly som hon kontaktar i ärendet. Det är en riktig katt-och-råtta-lek mellan polisen och den som har lagt ut annonserna. Det är ruskigt spännande läsning och jag, precis som Zoe, misstänker snart varenda person. Usch, obehagligt är det också. Tänk att någon vet precis allt och förföljer en kvinna som i sin tur inte har en aning om att hon är förföljd.

Det här är en väldigt spännande sträckläsningsbok. En riktig page turner som kryper in under skinnet. Rekommenderas! 

Italienska nätter av Kathetine Webb


Jag har tagit upp Katherine Webbs böcker flera gånger och tänkt att jag ska läsa, men det har liksom aldrig blivit av ändå. När den här boken blev en av de nominerade till Årets bok kände jag att det var dags att faktiskt läsa en av hennes böcker.

Den här boken var seg i starten, sedan tog den sig och blev intressant för att återigen bli seg den sista halvan. 

Boken handlar om Claire som åker till Italien med sin styvson eftersom hennes man jobbar där och vill ha dem hos sig. Väl där upptäcker hon att saker och ting inte är så lätta. Det är en svår tid och många är fattiga och männen tigger dagligen om jobb, jobb som både är tunga och dåligt betalda. Claire bor hemma hos hennes mans arbetsgivare och dit kommer också arbetaren (och släktingen) Ettore som efter en svår skada blir omhändertagen. Genom honom får hon lära sig mycket om hur svårt många har det, och så småningom kommer också obehagliga sanningar om hennes eget äktenskap upp till ytan. 

Att boken var seg i början berodde mycket på att det var många namn att hålla reda på. Jag hade lite problem att hålla isär alla olika karaktärer och vem som hörde ihop med vem. Det var svårt att hålla intresset uppe där i början men jag läste vidare med hopp om att det skulle ta sig så småningom. Det mest intressanta med den här boken var att få veta hur invånarna levde, hur oerhört svårt livet var. Det är en plats och en tid jag inte vet mycket om sedan tidigare. Själva storyn i övrigt var ok, men inte så mycket mer och jag tyckte att slutet blev lite väl dramatiskt för min smak. 

Det här var som sagt inte riktigt min typ av bok. Det fanns delar som jag tyckte var intressanta och läsvärda, då främst de historiska aspekterna, men de vägdes inte riktigt upp av den övriga storyn. Jag tror att jag hade gillat boken mer om kärnan av historia hade varit starkare och mer framträdande i storyn, och ja – lite mindre Hollywood över slutet. Jag vet att många andra har tyckt bättre om den här boken, men jag tror ändå inte att den kommer topp tre när vinnaren för Årets bok avgörs nästa månad. 

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger

Vilken bok! Vilken läsupplevelse! Den här boken läste jag ut under vår stugsemester i Dalarna och jag längtade till kvällarna och min lästid. Den har varit hyllvärmare i flera år och jag är tacksam över att jag äntligen gav den en chans. Det gäller att komma ihåg att det finns många gamla läsvärda böcker, att inte bara läsa det allra senaste. Jag ska försöka påminna mig om det nu i höst, att gå en extra gång till hyllvärmarna här hemma och ge dem en chans. 

Boken är en kärlekshistoria av allra finaste sort. Henry reser (ofrivilligt) i tiden och varje gång han hamnar i en ny tid anländer han naken och omtumlad. När Clare bara är 6 år möter hon honom första gången och då är han 36 år. Han dyker upp flera gånger under hennes uppväxt och de gifter sig när hon är 22 och han är 30. Eftersom han inte kan styra sina tidsresor blir det Clare som får vänta på att han ska dyka upp igen. 

Jag är imponerad över hur författaren får ihop alla tidsresor som likt ett pussel ger läsaren en ny bit varje tidsresa. Det är lite svårt att följa tråden till en början men snart kommer man in i storyn och förstår upplägget och vad som händer. Och slutet… alltså åh! Det är verkligen en smått fantastisk bok som ger en stark läsupplevelse. Jag är glad att jag valde att läsa just den under semestern. 

Jag har sett att många andra också har gillat den här och jag vill verkligen rekommendera den vidare. Läs! Men läs i stora sjok för att den bäst ska komma till sin rätt.