Om du såg mig nu av Sofia Nordin


Det här är den fjärde delen i serien om ett Sverige där nästan alla har dött av en mystisk feber. Del ett heter En sekund i taget, tvåan heter Spring så fort du kan och trean Som om jag vore fantastisk. Jag har tydligen inte recenserat de två sistnämnda, vilket beror på att de lästes när jag inledde min bloggtorka 2014. I februari det året flyttade vi till vårt hus med allt vad det innebar och strax därefter blev jag gravid, en supertuff graviditet som ledde till sjukskrivning. Och sedan föddes ju Lilleman 2015, med allt vad det innebär med en nyföding en hemma. 🙂

Jag har väntan länge på att det skulle komma en fortsättning och hade nästa gett upp hoppet när jag såg den dyka upp i mitt flöde på Instagram. Äntligen! Om man inte har läst de första tre delarna så bör man göra det innan man läser vidare här, för att undvika spoilers.

I den här fjärde delen möter vi en del av de tonåringar som vi har lärt känna i de tre första delarna. Berättarröst den här gången är Esmael som bestämmer sig för att följa efter Ella som sticker ensam till Umeå. Hon har hört en radiosändning därifrån och vill kolla om det finns flera samlade överlevare där eller inte. Esmael känner sig sviken över att hon stack utan att säga till, men han är fast besluten att ta sig dit, hitta henne och att hon ska inse sitt misstag. När han kommer till Umeå blir det inte alls som han tänkt och hoppas.

Precis som i övriga delar är det mycket känslor inblandade. Även om i stort sett alla man känner är döda fortsätter ju livet och vardagen. I många andra liknande böcker är det ofta en kamp för överlevnad och karaktärerna måste slåss för överlevnad. Här lever de väldigt fridfullt (förutom alla döda kroppar överallt…) och de kan fortfarande hitta mat i övergivna hus och matbutiker. Eftersom det bara är tonåringar och de lever tillsammans blir det situationer av vänskap, kärlek och ibland svartsjuka som uppstår. Det är en hel del fokus på just kärlekskänslor. Böckerna är ju egentligen riktade till tonåringar, men även som vuxen tycker jag att de är intressanta att läsa, mycket för att de utspelar sig i just Sverige. Jag skulle vilja säga att den här serien är en rätt snäll version av en postapokalyps, återigen om man bortser från alla döda kroppar. Men trots kropparna finns inte så många läskiga beskrivningar av dem eller annat hemskt. Jag som inte gärna läsa deckare just av den orsaken, tycker att det här blir rätt behaglig läsning. Det är inte så mycket våld, blod eller hemskheter. Det passar mig bra.

Den första delen av den här serien använde på mitt förra jobb i svenskundervisningen (åk7 VT) och den funkade väldigt bra. Böckerna är relativt lättlästa och tunna och det finns massor att diskutera kring. Att det nu dessutom finns fyra delar i serien är ju perfekt.

Den här boken slutar med världens cliff hanger, men jag har hört att det här ska vara sista delen vilket i så fall känns lite märkligt. Jag vet inte alls om det stämmer, men jag har sett flera olika personer skriva just det. Om det är så måste jag säga att det drar ner helhetsintrycket av serien. Alla fyra delar har ungefär samma fokus och det kommer inga svar på vad som egentligen har hänt och varför. Det kan jag sakna. Jag hade valt se mer av en story där det leder framåt mot något, någon form av lösning. Det är synd på en i övrigt bra serie.

Läs mer om boken här.

Toner i natten av Jojo Moyes

TonerJojo Moyes är en av mina favoritförfattare. Jag har läst och gillat allt av henne. Den här boken lånade jag hem redan förra året, men varje gång jag fick hem den blev den liggande och så hann jag inte läsa förrän den skulle tillbaka till biblioteket. Så den här gången såg jag till att verkligen prioritera den i läshögen.

Boken handlar om Isabel och hennes två barn. När Isabel blir änka måste de förändra sitt liv drastiskt. Hon har ingen som helst koll på hur man sköter ekonomin eller annat praktiskt. Mitt i allt ärver hon en gammal övergiven herrgård och eftersom hon inte har något val, tar hon barnen och sin älskade violin och flyttar dit efter att ha sålt lägenheten i London. Huset visar sig vara mer fallfärdigt än de trott, och när en av ortens hantverkare, Matt, erbjuder sig att sätta igång en stor renovering tackar Isabel tacksamt ja. Vad hon inte vet är att Matt egentligen ville ha huset själv, men blev lurad av dåvarande ägaren som hade lovat att det var han som skulle få ärva det. Renoveringen drar ut på tiden och blir mer kostsam än Isabels trott, och Isabels pengar försvinner i rasande fart.

Som sagt, Jojo Moyes är en av mina stora favoriter så förväntningarna på hennes böcker är alltid skyhöga. Den här gången blev det tyvärr platt fall. Jag gillade inte den här boken alls. Den största orsaken till det är huvudpersonen Isabel som jag tyckte var en ovanligt osympatisk och sjåpig människa. Hon har tydligen aldrig behövt vara vuxen och trots att hon har en extremt värdefull violin som skulle kunna ge dem gott om pengar vid en försäljning, väljer hon att behålla den och sedan sitter hon där på hustaket och spelar och är så ledsen över sitt liv. Hon tar knappt ansvar för sina barn. Dottern är den som har koll på deras ekonomi. Hon blir lurad på pengar till höger och vänster och har ingen som helst koll på att exakt alla hon träffar bara utnyttjar henne. Jag blir direkt tokig på henne…

Dessutom är själva storyn rätt tunn och helt ärligt rätt tråkig. Jag tvingade mig att läsa färdigt eftersom jag fick höra att slutet skulle vara bra, och det hoppades jag på in i det sista. Men nej. Storyn lyfte aldrig för mig. Det här är helt klart hennes sämsta bok och jag är lite ledsen att jag läste den, men jag kommer förstås att läsa mer av henne i framtiden. Däremot kan jag inte rekommendera den här boken alls. Å andra sidan vet jag många som tydligen älskade den här boken och tyckte att den var spännande från början till slut. Men det är ju det där med smaken – alla tycker så olika. Och tur är väl det!

Läs mer om boken här.

Andras vänner av Liane Moriarty


Förra året läste jag Öppnas i händelse av min död och tyckte så väldigt mycket om den boken att jag ville läsa mer av samma författare. Att hon dessutom kommer från mitt absoluta favoritland Australien gjorde lockelsen ännu större. Efter den första boken har jag läst Tre önskningar, Stora små lögner samt nu den här. Tyvärr har jag ju varit helt kass på att recensera de senaste åren (pga jobbig graviditet och lika jobbig återhämtning) så det finns bara en bok recenserad här, men jag vill säga att jag har gillat alla Liane Moriartys böcker. Hon är numera en favoritförfattare hos mig. 

Hennes böcker har ungefär samma upplägg – man får direkt veta att något stort har hänt och det är tre familjer/personer inblandade. Därefter hoppar hon tillbaka i tiden och läsaren får följa alla karaktärers väg fram till det där stora som händer. 

Även i den här boken har något stort och hemskt hänt, denna gång under en grillfest med tre familjer. Festen hålls hemma hos Tiffany och hennes man Vid och de har en tonårsdotter tillsammans. Dit kommer Erica och hennes man. Erica är gammal barndomsvän med Clementine som kommer dit med man och två små barn. Något hemskt händer på festen som gör att paren inte vill ses mer och att tonårsdottern tar på sig skulden. Och så finns en extremt arg granngubbe med i handlingen också. 

Under läsningen får man veta alltmer om vad som har hänt och hur det kunde bli så. Vänskapen mellan Erica och Clementine avslöjar sig också som något komplicerad. Det här är en av Moriartys bästa böcker, tycker jag. Jag gillar storyn från början till slut, men även karaktärerna och deras bagage. Det är intressant och underhållande läsning och det är Moriarty när hon är som bäst. Många sanningar och dolda anklagalser kommer upp till ytan när det verkligen gäller. Det är spännande sträckläsning som man egentligen önskar aldrig ska ta slut, samtidigt som mam vill komma till slutet för att få veta vad som har hänt. 

Den här boken är en av 12 nominerade till Årets bok och den fick en röst av mig. Efter att ha läst den här läste jag dock Sanning och skvaller och insåg att den nog borde bli vinnaren, men den här hamnar på en god andraplats. Och som sagt, det här är en av mina favoriter av Moriartys böcker. 

Läs mer om boken här

Vargarnas tid av Elisabet Nemert

Den här boken vann jag när jag taggade #röstapååretsbok på Instagram. Det är en av årets 12 nominerade böcker till Årets bok och efter att ha läst den kan jag verkligen förstå varför. Jag sträckläste den och njöt av varje sekund.

Boken utspelar sig under andra världskriget och precis innan. Vi får egentligen följa flera olika karaktärer men man kan väl säga att den mesta huvudpersonen är Magdalena. Hon och hennes bror har tack vare ett arv kommit upp sig i livet och numera äger och driver de ett par livsmedelaffärer. Tack vare deras nyrikedom får de komma in i de lite finare kretsarna och där finns Carl-Magnus som är nästa stora huvudperson i boken. 

När världskriget bryter ut får allas liv förändringar, även om Sverige aldrig direkt dras in i kriget. Magdalena skriver artiklar om kriget och får se Gestapos framfart på lite väl nära håll. Carl-Magnus är militär och får även han på nära håll se vad nazismen verkligen är. Han får flera gånger rannsaka sig själv om vad som är rätt och fel, inte minst när svensk militär ska tillfångata norska militärer. Är det verkligen rätt?

Förutom världskrigets fruktansvärda plågor får man även veta en hel del om hur det var att vara kvinna på den tiden. Den biten märkte jag att jag inte visste så mycket om. Ensamstående mödrar fick t.ex. lämna bort sina barn till fosterfamiljer där de inte alltid behandlades väl, för de barnträdgårdar som fanns var väldigt dyra och ofta överfulla. Dessutom hade en arbetsgivare rätt att ge en kvinna sparken när hon gifte sig. Att läsa allt det här gör att man känner en tacksamhet för hur bra vi ändå har det numera i Sverige med förskola och föräldraledigheten. Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit att tvingas lämna bort sitt barn.

Det här är en väldigt läsvärd och välskriven bok som både gav underhållning och kunskap. Det finns också en stor portion kärlek i handlingen. Jag gav den direkt till min svärmor eftersom den också innehåller en hel del om de finska krigsbarnen, och hennes mamma kom från Finland. Jag tror hon kommer att gilla den här boken.

Det här är verkligen en bok jag kommer att rekommendera vidare. Lästips i sommar! Finns numera även som pocket såg jag. 

Läs mer om boken här

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld


Den här boken är en omskriven, modern version av klassikern Pride and Prejudice av Jane Austen. När jag först såg den dyka upp i mitt Instagram-flöde blev jag faktiskt förfärad. HUR kan man göra en omskrivning av min absoluta favoritbok?! Jag blev nästan upprörd vid tanken. Men så såg jag hur den tokhyllades av i stort sett alla som läste den och jag blev så klart nyfiken. Kanske skulle jag ändå ta och ge den en chans? När jag dessutom såg att den blev nominerad till Årets bok reserverade jag den genast på bibblan. Jag har aldrig läst något av Curtis Sittenfeld tidigare, trots att jag vet att det är en hyllad författare som jag borde läsa. Jag visste alltså inte alls vad jag hade att vänta.

Det visade sig att även jag kan falla in i hyllningskören för ÅH! Vilken bok! Den är så imponerande bra att jag blev helt lycklig av att läsa den. Det är som sagt en omskriven version av Pride and Prejudice, så handlingen är ju egentligen densamma förutom vissa moderniseringar i form av yrken, familjeroller och liknande. Samt att de alla bor i USA. Det är oerhört skickligt gjort och jag tycker att hon har lyckats fånga alla karaktärer på pricken. Mr Darcy känns precis lika mycket Mr Darcy som i originalet. Den här versionen är lite hetare och sexigare, på ett positivt sätt. Även stämningen, känslan och språket har hon lyckats fånga.

Jag vet inte om man bör ha läst originalet för att verkliga se storheten i den här boken? Den är säkert väldigt bra på egen hand – jag menar det är ju ändå Pride and Prejudice vi pratar om. Men det är just grejen att man har den att jämföra med som gör den här boken lite extra briljant. Jag måste säga att det är oerhört modigt att våga sig på att göra en modern version av just den boken eftersom den är så oerhört populär. Och att dessutom lyckas så bra.

Jag kan inte annat än hylla den här boken. Det var nästan så att jag inte ville lämna tillbaka den till bibblan. Jag ville att den skulle få bo kvar hemma hos mig, gärna bredvid originalet i bokhyllan. Se till att läsa den här boken! Och om du inte har läst P&P så gör det först – det är också en bok man ska ha läst. Själv ska jag se till att läsa fler böcker av Curtis Sittenfeld.

Läs mer om boken här.

När ska ni skaffa barn då? av Sara Källström

nar-ska-ni-skaffa-barn-da

För många är det här med att ”skaffa barn” något som är lätt och självklart, men för många är det raka motsatsen. Och det där med att ”skaffa” barn är ett uttryck som egentligen är helt förkastligt. Men ändå ställs frågan så ofta – ”När ska ni skaffa barn då?” Och om/när man väl har fått ett barn kommer ofta frågan – ”När ska ni ha ert andra barn?”

I den här boken få vi följa Sara Källströms egna dagboksanteckningar under deras IVF (provrörsbefruktning), varvat med fakta och intervjuer med par i samma sits. Hon intervjuar även personal på IVF-kliniken och det är nog den biten som jag personligen tycker är mest intressant att läsa om. De får ju träffa så oerhört många par som inte gör annat än längtar efter barn. De får följa dem på deras svåraste resa, och se hur en del lyckas och hur andra inte gör det. För trots att vetenskapen har kommit så långt i dag finns det fortfarande en hel del par som aldrig når hela vägen fram. De får aldrig bli föräldrar.

Jag har många i min omgivning som har gått igenom IVF. En del vänner har lyckats på första försöket, en del har gjort många försök under flera år. En del har gett upp och tagit steget att adoptera. En del har fortsatt kämpa. En del har kommit närmare som par. En del har separerat. Om de som kämpat utan att lyckas vet jag inget om – för det är inget som det talas om. Det är för svårt att prata om. För många känslor. Det gör för ont att blotta sig.

Sara Källström skickade den här boken till mig med en fråga ifall jag ville lästa, och det ville jag gärna. Det här är som sagt ett ämne det inte pratas så mycket om, trots att det egentligen är rätt så vanligt. Hon skriver i boken att vi redan under skoltiden borde prata om att alla människor inte kan få barn, i alla fall inte utan assistans. Jag tror de flesta känner igen sig att man gör allt man kan för att skydda sig från att bli gravid när man är yngre. Många äter p-piller i många, många år. I dag börjar vi försöka bli gravida i allt senare ålder och det gör så klart att det kan bli problem om det visar sig att man måste gå igenom IVF. Utredningen tar tid, proceduren likaså. Det kan vara bra att inte påbörja barnförsöken i alltför hög ålder, för att helt enkelt hinna.

Det här är tänkvärd och intressant läsning. Ibland gör det ont att läsa, för det är så många som aldrig får sin dröm besannad, drömmen om att bli mamma. Just det här avsnittet i boken berörde mig starkt:

”Jag är en mamma utan barn”. Att vara mamma i hjärtat, men aldrig få uppleva lyckan att verkligen få bli mamma – det måste vara fruktansvärt. 

Det här är en bok som berör. Läs den om du själv är i samma situation eller om du känner någon som är det. Jag kan nästan garantera att du i alla fall tillhör den sistnämnda kategorin. Kanske utan att veta om det. 

Recensionex från författaren.

 

Grilla på riktigt! av Per Ehrlund


Förra året grillade vi riktigt mycket, ofta även på vardagskvällar efter jobbet. Eller ja, efter att ha läst den här boken inser jag att vi inte alls har grillat utan snarare bara värmt mat. Det finns visst olika nivåer av grillning, och vi har mycket att lära där. Och när jag säger vi menar jag egentligen min man, för ärligt talat är det alltid han som sköter grillen. Han gillar eld, det gör inte jag, och han haffade den här boken så fort han fick syn på den. Jag misstänker att han är rätt sugen på att testa en hel del tips från den här boken.

Den här boken innehåller så klart recept, men i recepten står det förutom matingredienser även grillmetod, temperatur i grillen samt vilken ved som ska användas (t.ex. rökved whiskyflis). Den inleds också med att gå igenom olika typer av grillar (kol/el/gasol osv) och hur de fungerar. Det här är verkligen grillnörderi på högsta nivå. Hur kul som helst! 

Och så är det ju det där med typ av recept. Jag äter ju inte rött kött och när vi grillar blir det kyckling, halloumi och grönsaker. Visst finns det en hel del även för mig även om man nog får ut mest av boken om man är allätare. Och som vanligt saknar jag en förteckning över recepten i kategori. Det finns ett register efter bokstavsordning i slutet men personligen gillar jag när det är uppställt efter t.ex. nöt, fågel, vegetariskt, tillbehör osv. Det underlättar när jag snabbt vill kolla upp vad jag kan göra av bokens recept. I dag är vi ju faktiskt rätt många som har dragit ner på ätandet av rött kött. 

Nu har vi inte startat grillsäsongen än pga det kalla vädret, även om jag inser efter att ha läst den här boken att grillning inte alls behöver vara endast en sommarsyssla. Vi har inte heller bestämt oss om vi ska fortsätta med kolgrill eller om vi ska köpa gasolgrill eller om vi ska köra en kombination av bägge? Hur som helst är jag väldigt sugen på att testa det här med rökved och att faktiskt testa på att grilla på riktigt i år.

Rec.ex från Bokförlaget Semic