Sömnrevolutionen av Arianna Huffington

 

Jag upptäckte att jag missat att recensera den här boken, så här kommer den. Den här boken uppmärksammade jag av en enda orsak – jag är småbarnsförälder och boken handlar om sömn. Behövs mer förklaring än så? 🙂 Att sova är det absolut bästa jag vet numera, vilket jag konstigt nog inte alls tyckte innan jag fick barn. Då var sömn något man bara gjorde, utan att direkt tänka på. Numera drömmer jag om att få sova – långa, lata sovmorgnar på helgerna. Men det blir inte så mycket med det. Båda våra barn har varit riktigt morgonpigga och Lilleman har vaknat vid femsnåret fram till för bara någon månad sedan. För oss är numera sju en härlig sovmorgon…

Men jag är inte ensam om att inte få sova tillräckligt, vilket den här boken vittnar om. Jag måste erkänna att jag blev lite rädd när jag började läsa för det fanns mycket fakta om just sömnbrist, hur många som lider av det och som sedan ger sig ut i världen i t.ex. bil och orsakar olyckor. I början var det mycket statistik om vad sömnlöshet kan ställa till med, vilka konsekvenser för omvärlden det kan bli. Jag blev uppriktigt rädd. Nu är ju den här boken baserad på mycket statistik från USA, men det borde stämma rätt väl överens med Sverige med tanke på hur lika vi ändå lever. Stressar på jobbet, mycket att göra, svårt att stänga av på kvällen, sover dåligt = trött och har sömnbrist. Det är nog inte bara småbarnsföräldrar som lider av sömnbrist i vårt moderna samhälle.

Den här boken presenterar inte bara skräckstatistisk, det finns också en hel del konkreta förslag på hur man kan förändra och förbättra sömnen. En viktig sak hon nämner är att vi måste tänka annorlunda kring sömn. Numera är sömn något som bortprioriteras och en del använder det nästan som en maktstatus att säga att man är så upptagen att man inte har tid att sova. Hon tar upp amerikanska presidenter och andra högt uppsatta politiker som exempel. I stället borde vi se sömnen som något naturligt och som är ett måste för att orka prestera på topp. Författaren själv försöker vara ett föredöme genom att lägga sig på soffan på kontoret och sova middag en stund varje dag. Förut drog hon ner persiennerna, men så kom hon på att hon måste visa personalen att även hon vilar, så numera sover hon med full insyn till kontoret. För det där med att sova en stund mitt på dagen är en av sakerna som nämns som något bra att göra. På hennes jobb har de t.o.m. infört vilorum där personalen kan lägga sig att sova en stund. De uppmuntras att göra det, för studier har visat att det gör att man faktiskt jobbar och presterar bättre. Det här var den saken jag gillade mest med boken. Jag älskar att sova en stund efter lunchen och upplever att jag blir mycket piggare och mer kreativ när jag kan ta min tupplur. Det känns skönt att veta att forskningen ger mig rätt där. 

Det här är en väldigt intressant och nyttig bok. Sömn, eller rättare sagt bristen på den, är något som drabbar hela samhället. Det borde inte vara status att man bara sover några få timmar på natten, det borde i stället vara status att man våga säga att man prioriterar sömnen.

Ett recex härifrån.

Annonser