På andra sidan Venus av Elisabeth Andersson

I senaste numret av tidningen Hennes fick man en bok med – På andra sidan Venus av Elisabeth Andersson. På baksidan av boken skriver Hennes själva att den är som en svensk variant av Djävulen bär Prada, som är en stor favorit hos mig. Det blir höga förväntningar på en bok från det läget.

Men den här boken kan man inte jämföra med Djävulen bär Prada mer än att båda handlar om tidningsvärlden och elaka chefer. Där slutar liknelsen. Redan efter några sidor är jag irriterad på språket i boken, eller framför allt namnen. Det kan inte vara särskilt logiskt att så många människor har sådana matchande namn vad gäller initialerna. Eller vad sägs om Lisa Lindell, Sixten Sundblad, Lotta Legrand, Bosse Bertilsson, Sune Strömgren, Julia Juhlin? Det finns fler men det räcker nog så.

Nä, det här är ingen favorit hos mig även om den blir något bättre i slutet. Det tar tid att komma in i boken och den är uppdelad i så små korta stycken att man tappar tråden hela tiden. Den ska tydligen vara första delen i en triologi, men för min del räcker det med att ha läst del ett. Jag är faktiskt besviken, för jag hade hoppats på mer. Å andra sidan har jag läst fler liknande recensioner av den så jag borde inte ha blivit förvånad.