Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones

Katedralen vid havet är en riktig tegelsten på 660 sidor. Boken har blivit en stor succé i hemlandet Spanien och även så småningom i övriga länder. Det är en historisk roman, vilket är en av mina absoluta favoritgenrer. Jag gillar att läsa skildringar från en annan tid och få den tidpunkten att bli levande tack vare boken. Det kanske är arkeologen i mig som kräver sitt. 

Boken utspelas i Barcelona under 1300-talet. Genomgående i boken får vi följa byggandet av katedralen Santa Maria som är folkets katedral. Estanyol är huvudpersonen och hans far flyr med honom till Barcelona när han bara är en liten pojke. Där kan de leva som fria. Men livet under den här tiden är inte enkelt. Krig, pest och sociala regler gör livet svårt för de båda. Så småningom växer Estanyol upp till en framgångsrik man med stor förmögenhet och möjlighet att hämnas dem som gjort livet svårt.
Som sagt, det är en historisk roman och ibland blir det lite väl mycket historia och väldigt detaljerat. Vissa bitar skummar jag igenom när det blir för mycket detaljer kring krig och mer liknar en vanlig historiebok. Men på det hela taget är detta en stor läsupplevelse. Det inleds väldigt starkt och det är svårt att inte ryckas med i handlingen. Det är väldigt mänskligt och man får verkligen en inblick i hur hemskt en del människor hade det under den här tiden. Var man bonde hade man inte mycket rättigheter och som kvinna var man inte särskilt lyckligt lottad. En del saker i boken är så vidriga att man knappt tror att det är sant.
Jag kan rekommendera den här boken, men den ska läsas i lugn och ro när man har gott om tid och verkligen kan ge sig på en sådan här tegelsten. Den är definitivt läsvärd även om den inte hamnar på listan över favoritböcker. Den är maffig, intressant och oerhört välskriven, men det är inte direkt någon bok man tar med sig och läser på stranden.