Esperanzas dotter av María Amparo Escandón

Den här boken är lite udda och speciell och man höjer ögonbrynen i förvåning flera gånger under läsningen. Eller vad sägs om följande handling:

Esperanzas tonåriga dotter Blanca dör i en mystisk virussjukdom. Hon ligger på sjukhus efter en lättare operation och när Esperanza kommer dit på besök meddelar de att Blanca dött hastigt utan förvarning. Eftersom det enligt läkarna rör sig om ett aggressivt virus får Esperanza inte ens se kroppen. Efter ett tag får Esperanza en uppenbarelse av ett helgon i sin flottiga ugn (!) som säger att Blanca inte är död. Esperanza får för sig att läkarna ljugit för henne och att de har sålt Blanca till någon bordell. Hon ger sig av genom Mexiko för att leta reda på sin dotter och för att hitta henne får hon själv ta jobb på bordeller.

Det låter självklart fruktansvärt, men det konstiga är att det här är en komedi, eller som en fars. Det är oerhört roligt och karaktärerna är härliga stereotyper och precis vad man förväntar sig av en person i dess ställning. Kan man lite spanska är också boken ännu roligare eftersom karaktärerna har symboliska namn som visar hur och vad de är. Esperanza betyder tex hopp, sen finns Flaca (mager) Angel (ängel), Soledad (ensamhet) osv.

Det är svårt att gå in för mycket på den här boken eftersom man lätt avslöjar för mycket. Den är i alla fall väldigt rolig och läsvärd och jag tycker att den skiljer sig från det som jag brukar läsa. Den är som en frisk fläkt och har glimten i ögat. Den har några år på nacken nu (1999) och jag kunde inte hitta det svenska bokomslaget på bild. På baksidan står det beskrivet att det är ”en magisk berättelse om kärleken mellan mor och dotter – och mellan man och kvinna”.
Det har gjorts en filmatisering av boken, Santitos, som jag inte har sett. Den skulle vara intressant att se nu när man har läst boken. Boken kan jag rekommendera vidare i alla fall. Filmen får jag återkomma om, ifall jag nu hittar den och kan se den.