Katten som inte hade något namn av Fumiko Takeshita och Naoko Machida

Det här är en fantastiskt fin barnbok som båda mina barn tyckte väldigt mycket om. En hjärteknipande och berörande berättelse om en hemlös liten katt som saknar namn.
Vi får följa katten när han går runt på Tokyos gator. Han möter både katter och hundar och alla har namn. Det är bara han som saknar ett namn. Kanske kan han välja ett själv? Men i så fall vad? I slutet inser han att det inte är ett namn han saknar, utan någon som ropar hans namn.
Det är så fint skildrat och illustrationerna är verklighetstrogna och detaljerade och det är de som driver berättelsen framåt. Texten är kort och kärnfull och det är främst genom illustrationerna man får veta känslor och sinnesstämningar.
Jag har alltid älskat djur och har haft flera katter genom åren och den här boken verkligen berörde mig. Den känns så verklig och jag känner för den lilla hemlösa katten som söker kärlek och ett hem. Boken förmedlar att vi alla vill ha en tillhörighet, ett ställe att kalla hem, någon som älskar oss. Barnen och jag pratade om det efter att vi hade läst.
Den här boken hade jag missat om jag inte hade fått frågan om jag ville läsa. Boken toppade bästsäljarlistorna i Tokyo när den kom ut och har vunnit flera priser.
Jag skulle säga att den här boken funkar fint för kanske 2 år och uppåt, och med uppåt menar jag även vuxna. En väldigt fin läsupplevelse som vi varmt rekommenderar. 🐈