Fredagsklubben av Sofia Lundberg, Alyson Richman och M.J. Rose

Hilma af Klint – först hade jag aldrig ens hört talas om henne, sedan kändes det som om hon dök upp överallt och nu har jag t.o.m. ett av hennes verk hängandes i hallen. Kunskapens träd heter det. Det kändes som ett passande val.

”Stockholm, sent 1800-tal

Fem kvinnor träffas varje fredag för andliga möten. En är Hilma af Klint, pionjär inom det abstrakta måleriet. De talar om allt som är viktigt i livet, och de målar. Tillsammans åkallar de ”höga mästare” från en annan dimension och låter andarnas budskap vägleda dem i skapandet av stora, expressiva konstverk. Men tavlorna göms undan och Hilmas namn faller i glömska.

Över hundra år senare arbetar kuratorn Eben med en utställning av Hilmas tavlor. Den leder honom in på en vindlande väg bakåt i tiden som väcker spännande frågor kring konsten, och kvinnorna. Vilka var de fem? Och vad gjorde de egentligen på sina möten?”

I den här boken får vi möta Hilma af Klint och den grupp kvinnor som genom andliga möten skapar konstverk tillsammans. Vi får omväxlande följa deras arbete och liv i dåtid medan vi i nutiden får följa kuratorn Eben som jobbar med en utställning om dessa verk.

Det är intressant läsning, särskilt det som handlar om Hilma och de andra kvinnorna. Deras liv, deras tankar om konsten de skapade och kontakten med andevärlden genom sina seanser. Jag älskade dessa avsnitt och hade gärna stannat kvar i dem. De nutida avsnitten bröt upp läsflytet och gjorde läsningen lite splittrad. Samtidigt gav de avsnitten mycket information om tolkningen kring verken, huruvida vissa av verken faktiskt gjordes av de andra osv. Helt klart är i alla att de var före sin tid.

Jag vet inte hur mycket av boken som är fiktiv skönlitteratur och vad som är fakta, men det gör inte så mycket. Efter att ha läst blir jag ännu mer nyfiken på Hilma af Klint och de andra kvinnorna. Det får kanske bli både mer läsning i ämnet och att se på de filmer som finns.

Kommentera gärna!