Med den här boken tar Susanne Fellbrink klivet från spänning till feelgood, och hon gör det med den äran. Jag fick glädjen att förhandsläsa och jag njöt verkligen av läsningen som bjöd på härliga miljöer, intressanta karaktärer och dessutom en liten dos spänning.
”För tio år sedan slogs Noras dröm om att bli musikalartist i spillror. Nu lever hon ensam och jobbar som musikpedagog på äldreboenden.
När körledaren på Solglittragården vid Ångermanälven plötsligt slutar, samtidigt som Nora hastigt och olustigt blir av med jobbet, hoppar hon in som vikarie. Sommargästerna, alla med olika bagage, får prova på allt från körsång till nattliga bastubad, yoga och matlagning. Det är ett minst sagt brokigt gäng, som inte alltid drar jämnt.
Efter en brand på gården hittas ett gammalt skrin, vars innehåll legat gömt för världen i decennier. Upptäckten innebär nya möjligheter för både Nora och de andra på Solglittragården, på sätt ingen av dem kunnat ana.”
Precis som i hennes tidigare böcker låter hon här flera olika karaktärer komma till tals. Flera av dem är lite tilltufsade av livet, med olika bagage av både sorg och glädje. Det de har gemensamt är att de vill komma bort ett tag, få tid i lugn och ro i en läkande miljö. När de kommer till den vackra, stämningsfulla Solglittragården får de chans att lära känna nya vänner i en miljö där gemensamma aktiviteter bjuder in alla att vara med. Och för att få nya vänner måste man våga ta steget att släppa in, våga öppna upp sig och välkomna vänskap.
Jag tycker att Susanne Fellbrink är så skicklig på att teckna äkta, varma karaktärer som ger både en hög igenkänningsfaktor men också en vilja att få följa dem, att heja på dem. Det känns som om man kommer dem så nära inpå livet. Hon har en så fin känsla för det och det är en av de saker jag har tyckt bäst om med alla hennes böcker.
Det här är den första delen i serien ”I moll och dur”, en väldigt bra titel på en serie måste jag säga. En feelgood med sång och gemenskap som läkande kraft – perfekt till semesterläsningen!
*malins bokblogg* 